Eddan blir teater i Sunne

Hur gör man teater av Eddan? Bäst är att kanske fråga Jon Fosse. Den norske dramatikern, en av Nordens mest erkända, har gjort en teaterpjäs av Eddan, som alltså ska sättas upp på Västanå teater i Sunne. Eller så åker man helt sonika till Sunne i sommar och ser efter själv. Stycket spelas från och med den 22 juni. Och Sunne ligger relativt nära Svenskarnas hus i Älgarås, så kanske det går att kombinera ett Sunnebesök med ett besök på Svenskarnas hus.

Den poetiska Eddan är skandinavernas episka urkund, precis som grekernas Iliaden. Den kallas ”poetisk” för att särskiljas från Snorre Sturlasons Edda, som ibland kallas Den prosaiska Eddan. Dumt nog eftersom Snorres Edda är nog så poetisk! Han går i sin bok igenom de gamla nordbornas poetiska konst och gör en egen dikt med hjälp av alla de gamla versmåtten. Men före dikten finns också ett berättande avsnitt på prosa.

Den poetiska Eddan (förr även kallad Sämunds Edda) består däremot huvudsakligen av poesi. De som en gång sammanställde de gamla dikterna i en bok lade med korta förklarande avsnitt som sätter in dikterna i ett sammanhang. Men i grund och botten utgörs boken av rent klingande poesi.

Den äldsta handskriften vi har av Eddan är från 1200-talet; den kallas Codex regius. Det är en samling med gamla guda- och hjältdikter, vilka har kompilerats av lärda och diktkunniga på Island. Det är således inte fråga om ett verk som har skapats i urtida dagar och sedan återberättats genom århundradena. Utan lärda personer har tagit dikter som traderats av skalder genom seklen och samlat dem så att de skapar en viss röd tråd, eller flera.

Först kommer gudaberättelser där Völvans spådom om världens tillkomst och undergång har lagts först, sedan andra dikter om olika gudars ”äventyr”. Andra delen av Eddan utgörs av diktcykler om olika hjältar: Helge Hundingsbane, Helge Hjörvardarson, Sigurd Fafnesbane m.fl. Dikterna har givits en sorts kronologisk ordning av dem som samlat dikterna till en bok. Eftersom det finns flera gamla isländska handskrifter med ”eddadikter” utöver Codex regius, kan man i olika översättningar av Eddan finna lite olika material, även om basen är likartad.

Fast dikterna har helt olika ålder oavsett var de är placerade i Eddan. Vissa dikter går tillbaka till kanske 700-talet eller tidigare, andra är så sent skapade som på 1200-talet. Men ingen eddadikt lär ha en urversion, utan alla lär ha förändrats lite genom seklen på grund av den muntliga traderingen. Vissa dikter tycks ha samgermanska rötter, andra är säkert diktade av islänningar. Även om några av dikterna kanske en gång har skapats på norska eller forntyska består den Edda vi känner av dikter på enbart isländska.

Vilka dikter man gillar mest är en ren smaksak. Man kan dock slå fast att de flesta är lysande, var på sitt sätt: visionära, humoristiska, kärva, poetiskt lysstarka, ödestyngda m.m. Det är verkligen något att var stolt över såsom german och nordbo.

Men hur gör man teater av det? För några av dikterna går det säkert utan större besvär eftersom de är skrivna som dialoger. En del forskare tror rent av att de en gång kan ha skapats som skådespel. Men sådana föreställningar förblir nog rätt spekulativa. Däremot kan man förstås göra teater av de flesta berättelser.

Västanå teater själva säger så här:

”Den poetiska Eddan, i Jon Fosses version, är ett spännande, poetisk och sällsamt verk, som skapat för Västanås Teaters spelstil, där musiken och dansen är en organisk och integrerad del av berättandet”.

Man får anta att det blir mycket berättande framförande med musik och dans därtill mer än ren dramatik. Det ger säkert föreställningen en känsla av hur dikterna framfördes för sisådär tusen år sedan.

Om regissör, koreograf och scenograf kan hålla fingrarna i styr och inte ha med för mycket moderna påfund kan det nog bli en förtrollande föreställning av våra gamla fäders poetiska skapelser.

Läs mer om föreställningen här.