Böja knä för utlänningar eller stå upp för ditt folk?

USAs president lovade sina anhängare att de skulle blir ”trötta på att vinna” och han har onekligen uppfyllt många av sina vallöften. Det viktigaste återstår förvisso, men det är inte Trump som är ämnet denna gång. Det som vi kan ta med oss från Trumps kampanj (och retorik därefter) är hans upprepande av att göra USA stort igen och fokus på att vinna.

Vi svenskar måste också börja vilja vinna igen. Just nu förlorar vi lite för ofta för att vi ska kunna vara nöjda med det. Tänk hur det är inom sportens värld. En förbundskapten eller tränare kan inte leda sitt lag till förlust om och om igen utan att sparkas. Samma inom näringslivet. Du kan inte redovisa förlustresultat år efter år utan att ägarna agerar.

Inom politikens värld verkar dock denna regel ha sitt undantag. Politiker kan misslyckas om och om och om igen utan att det blir några egentliga konsekvenser. Spaltmeter har skrivits om detta fenomen och det är ständigt återkommande i samtal med svenskar som sett igenom dimridåerna och börjat ta ansvar. Hur kan det fortgå?

Men låt oss inte hänga kvar vid denna frågeställning heller utan fokusera på något viktigt. Att förmå svenskarna att börja vinna igen – eller i vart fall att vilja vinna igen.

När nyheten kommer om att hälften av landets kommuner ger ”nyanlända” förtur till bostäder så ska det översättas till att svenskarna därmed förlorar. Det är våra barn som får vänta längre på en egen bostad (och därmed vänta längre på att komma igång med att bilda familj). När polisen har signalementen på den ”grupp män” som överfaller ensamma kvinnor i Sunne, men vägrar ett lämna ut det, så ska det översättas till att svenskarna därmed förlorar igen. När farmor eller morfar bara får en kopp kaffe på hemmet eftersom det måste sparas på slantarna, så ska det översättas till att vi svenskar förlorar igen.