En nationalistisk syn på ekonomin

Detta är en insändare/debattartikel och det är skribentens åsikter och idéer som presenteras. Håller du med eller vill du invända? Skriv till [email protected].

Synen på den ekonomiska politiken skapar ibland en onödig polarisering mellan högersinnade nationalister och mer socialistiskt orienterade nationalister. Min uppfattning är att vi nationalister bör undvika att binda oss alltför starkt vid den ena eller andra ekonomiska doktrinen. I stället bör vi bedöma vad som gynnar nationen mest i varje enskilt fall. Det innebär att vi mycket väl kan låta energisektorn vara offentligt ägd medan vi samtidigt kan låta till exempel fordonsindustrin vara kvar i privata händer.

Den grundläggande utgångspunkten för oss nationalister måste vara att hålla nationen självförsörjande inom så många områden som möjligt. Vi bör förhålla oss skeptiska till principen om internationell frihandel. I stället bör vi inrikta oss på ett nära ekonomiskt samarbete med vänligt sinnade länder som har ungefär samma ekonomiska och sociala utvecklingsnivå som vårt eget land. Utrikeshandel bör aldrig tillåtas att användas för att snedvrida konkurrensen.

I den mån som staten ingriper på marknaden bör det vara för att gynna småföretag och lokal produktion. Det finns till exempel goda skäl att upprätthålla jordbruksproduktionen också i de mindre bördiga delarna av landet. Bevarandet av kulturella traditioner och den biologiska mångfalden är så viktiga uppgifter att de måste gynnas av lagstiftningen i ett nationalistiskt samhälle.

Rätt utformade kan korporationer som fackföreningar och branschföreningar spela en positiv roll i samhället, och lagstiftningen kan därför utformas på ett sätt som gynnar sådana organisationer. Min uppfattning är att dagens offentliga socialförsäkringar bör ersättas av en låg basinkomst, och därmed blir det rimligt att uppmuntra medborgarna att teckna privata eller korporativa socialförsäkringar som kan komplettera de i framtiden ganska begränsade offentliga förmånerna.

Utbildning har kommit att bli en viktig del av den moderna ekonomin, men med tanke på hur korrumperat utbildningsväsendet har blivit är det önskvärt att minska den offentliga inblandningen. Att söka inspiration i våra traditioner och införa någon sorts modernt lärlingssystem kan vara ett sätt att lösa problemet. Skattefinansierade, offentliga universitet bör finnas kvar, men deras verksamhet bör begränsas till att utbilda de ämbetsmän som behövs även i en kraftigt nedbantad offentlig sektor.

Felix