Båtliv: balsam för själen och befriat från mångkultur

Sommaren 2018 är det nog ingen som glömt, det var en av de härligaste somrarna i mannaminne. Själv minns jag sommaren 1994 som är den som i så fall kommer i närheten. Förmodligen är minnena av sommaren -94 något förskönade med tanke på framgångarna i fotbolls-VM just det året. Rent vädermässigt vågar jag nog påstå, utan att kolla upp någon statistik, att 2018 var snäppet bättre, om man nu gillar sol och bad.

Förra sommaren tillbringade jag och barnen väldigt mkt tid på havet. Vi bodde i båten veckor i sträck nästan uteslutande på öar, kobbar, naturhamnar men även en och annan större hamn på fastlandet då man åkte in för att fylla diesel och vatten, bunkra upp med förnödenheter etc.

Förutom sol och bad så skänker båtlivet även en sinnesro som är svår att uppnå i något annat sammanhang. Och den enkla förklaringen tror jag helt enkelt beror på bristen av el. Det kan låta märkligt, men har du begränsat med elförsörjning blir det svårt att hänga framför datorn, ladda iPads etc.

Batterierna på telefonen måste sparas in i det sista, för säkerhets skull, vilket kraftigt begränsar ditt surfande. Det blir en mental avkoppling som är svår att uppnå på hemmaplan där du har alla dina distraktioner inom en armlängds avstånd och obegränsat med laddtid, surf mm. Du är också onåbar på ett befriande sätt. Du prioriterar helt plötsligt sånt som faktiskt är viktigt på ett fundamentalt plan.

Lägger du till på en liten holme mitt ute i Skagerrak och ankrar för natten eller ett par dagar så är inte mailen på datorn det viktiga, inte heller Facebook eller annat. Ditt fokus ligger på att båten inte skall slå mot klipporna, att draggen greppat ordentligt, att radion funkar, sjörapporten, gasolen, tillräckligt med vatten och ström, ja sånt som får dig att klara livet långt ifrån pizzerian, räddningstjänst mm.

Min kärlek till havet och båtliv sträcker sig tillbaks till barnsben. Dels är jag uppväxt på Bohuskusten, dels har jag haft privilegiet att få tillbringa varje sommar under barndomen ute på havet.

Så min artikel är allt annat än opartisk eller vetenskaplig, det är ord och tankar direkt från hjärtat!

I vuxen ålder har jag kommit att älska båtlivet än mer, tyvärr av mindre romantiska anledningar än salta bad, röd granit i solnedgång, makrillfiske och friheten i allmänhet. Numer älskar jag båtlivet även för den flykt från mångkulturen det innebär! Bohuskusten är totalt befriad från romska tiggare, afghanska ensamkommande, marockanska gatubarn, Somalier, Syrier, Irakier and so on…

De enda främmande språk du hör när du går in i hamn är norska och kanske lite danska eller tyska. Den enda utomeuropén du ser är ett adoptivbarn från Asien, typ.

Och det är något speciellt och otroligt befriande med att få befinna sig i en så homogen miljö. Det känns tryggt och säkert, det känns genuint och vackert. Du upplever helt plötsligt att alla runt om kring dig är trevliga, ärliga och hjälpsamma. Det är en obeskrivligt skön känsla!

Ofta händer det när man ankrat i en naturhamn att båtgrannarna sluter upp på kvällen, samlas kring en gemensam eld, grillar, knäcker några bärs, tar ett glas vin och snackar fritt och ledigt om allt och inget, ett samtal mellan människor som inte har något gemensamt, några personliga band, men ändå allt gemensamt!

Till min glädje märker jag att i stort sett alla dessa havsälskande, frihetstörstande, granitdyrkande, sillstrypande båtfolk är större ”högerextrimister” än jag någonsin kunnat gissa mig till! De/vi är rörande överens om vilket Sverige vi vill ha och vilket Sverige vi vill att våra barn skall ärva.

Och det ligger nog i sakens natur, söker man sig till en sådan solitär tillvaro som båtlivet så är man förmodligen inte speciellt imponerad av storstädernas smältdegel. Man uppskattar inte de högljudda diskussionerna, det överdrivna gestikulerandet, den fientliga stämningen och att hela tiden behöva vara på sin vakt gent emot sin omgivning bestående av främlingar från världens alla hörn.

Gå in på blocket, där får du en äldre segelbåt eller snipa för en billig peng, ni behöver inte åka långt, det räcker med att lämna fastlandet och ge er samt barnen en underbar sommar ihop med andra frihetsälskande Svenskar!

Johan