Det är dags att börja utrota

Jag vet inte exakt hur det gick till men plötsligt började jag notera dem. Överallt. Jag hade sett dem innan men tyckt att det var ett exotiskt, och ibland faktiskt vackert, inslag i vardagen. En sorts färgklick får jag väl erkänna. Lite härligt osvenskt, som man tänkte då.

För de skiljde sig från det man vanligen ser i Sverige. De stod ut. Men trots att de skiljde sig en hel del från vad man är van att se accepterade jag det som ett närmast naturligt inslag här.

Men plötsligt var de för många. Alldeles för många. Och de var överallt, i stora klungor. De stod bara där, overksamma men ändå oerhört provocerande. Jag såg ju att de började ta över, att de plötsligt fanns på platser där de inte hörde hemma. Att de konkurrerade ut det gamla, det svenska, det jag håller kärt. Själviskt och sakta, men mycket säkert, bredde de ut sig.

Det var inte längre någon mångfald, det började bli enfald. Var man än tittade så såg man bara dem. De gick från att vara ett exotiskt inslag till att bli oerhört fula. Jag kunde knappt se dem utan att fyllas av ilska och hat och en djup och nästan okontrollerbar vilja att döda dem. Bränna upp dem. Slakta dem. Skada dem, förstöra deras möjlighet att föröka sig, att utrota varje spår av dem från Sveriges yta.

Att de är ett hot mot riktig och vacker mångfald är det inte bara jag som tycker. Till och med gammelmedia har börjat lyfta problemet på sistone, även om det kanske tar emot.

Jag blir numera fullständigt vansinnig över att se vackra Sverige förändras och förfulas. Dag för dag tar de över. Det går knappt att gå utanför dörren utan att påminnas om vad som sker, rakt framför våra ögon. Inte ens på landsbygden. De verkar ha rotat sig snart överallt. Och ingen verkar göra något åt det. Man rycker mest på axlarna och verkar hoppas att det ska lösa sig av sig själv. Men det kommer det inte göra. De förökar sig i en allt snabbare takt och snart har de tagit över fullständigt. Vad ska vi göra då, är tanken? Då är det ju redan alldeles för sent.

Ursäkta språket men vilka jävla as de är. Visst, många breder kanske inte ut sig medvetet. Inte alla är här för att medvetet ta över, men det spelar ju mindre roll när resultatet är detsamma.

Så, kära vänner. Vad gör vi? Ska vi bara stå och titta på när ett invasivt släkte tar över vårt kära hemland? Ska vi prata om det? Ska vi sitta i våra kök och diskutera hur hemskt det är men inte lyfta minsta lilla finger för att rent konkret förändra något? Ska vi lita på politikerna, som inte ens verkar känna till problemet?

Nej. Det är dags för handling. Det är dags att lyfta sin feta röv från sofflocket och ta sig ut i verkligheten och sätta igång. Agera. Smutsa ned sina händer. För det kommer inte bli vackert. Det kommer bli riktigt, riktigt, smutsigt.

Beväpna er! Vässa era knivar! Organisera er och ge er ut på vägarna. Tiden för mjäkig finkänslighet är över. De har fått all tid i världen för att visa att de kan anpassa sig till Sverige men de har inte tagit den. Istället kan man misstänka att de utnyttjar vår passivitet för att flytta fram sina positioner. Under tiden lider den svenska jorden av deras övergrepp. Det är din och min jord, den mylla ur vilken våra förfäder sprungit. Det är din förbannade plikt att försvara den!

Det kommer inte bli vackert och det kommer inte bli speciellt trevligt. Få kommer hylla er. Många kommer tvärtom fördöma er för att ni förstör något som de kanske fortfarande uppfattar som ett exotiskt inslag, eller än värre något som numera räknas som svenskt. Det spelar ingen roll vad de tycker. De måste utrotas. De. Måste. Utrotas.

Även om en fullständig och total utrotning kanske vore önskvärd så är det inte riktigt realistiskt. Men de måste dödas i stora mängder. Så pass stora att de ännu en gång vet sin plats. Att de förstår att de är gäster här och endast tillåts existera för att vi låter dem. Minsta försök till övertagande igen kommer sluta oerhört illa för hela deras sort.

Vi har inte bett dem komma. De är inte önskvärda här. Och vill vi, om vi verkligen vill, kan vi rensa hela landet från dem. Det hjälper dock knappast till att många svenskar har tagit hit dem, hjälpt dem, närt dem och i många fall kanske älskar dem. Vill skydda dem från sådana som oss, som bara vill döda dem. Som vill slippa se dem.

Det är tråkigt, men dessa förråder vår jord och går inte att lita på. Antingen står de på vår sida, eller på deras. Det finns ingen gråzon här. Hjälper man fienden är man fienden.

Lupinus är ditt namn. Lupiner i folkmun. De finns överallt och de är många. Tusentals och åter tusentals invaderar de längs våra vägar. De är inte längre lite här och där utan de har fullständigt tagit över i vissa delar av landet, och slår ut den inhemska växtligheten och med den många insekter och fjärilar. Visst kan de vara vackra och en spännande färgklick. Men de är ju vackra just för att de var ett något annorlunda inslag i den svenska naturen. Nu, när de är överallt är de bara fula, så oerhört fula. Och de hör inte hemma här.

De är, som så mycket annat dåligt, importerade. I detta fallet från Amerika. Slarviga odlare har låtit växten sprida sig vilt och nu tar den sannerligen för sig. Det blir ju lätt så. Man tycker att ett fenomen verkar trevligt, för in det i landet och när det sedan börjar ställa till problem tvår man sina händer. Hävdar att man inte kunde veta att det skulle bli så illa. Att man hade goda intentioner. Men intentioner spelar ingen roll. Vem som helst borde kunna förstå att det skulle bli så här.

Men som vanligt är det vi andra som får städa upp och försöka ställa saker till rätta. Och det gör vi givetvis tillsammans. Så ut med dig och döda lupiner! Samla dem i stora högar och tänd eld på dem!

Dessa invasiva arter ska bort från den svenska jorden, kosta vad det kosta vill.

Det är dags att börja utrota

Balans behövs i abortfrågan

Jalles poetiska ark – del 22: islännningen Thorarensen

Ännu mer från Svegot

Sverige vaknar – 18 december 2020

Passningen #249: Veckans värsta (gänget)

Sverige vaknar – 17 december 2020

Sverige vaknar – 16 december 2020

Senaste programmen

Efter Polen: Om kulturarv, Trump och svenska bananministrar

Eftervalsanalys: Donald Trump blir president, vad händer nu?

Ur arkivet: Om Gustav Adolf den store

Massinvandringen är ett sprintlopp mot avgrunden

Befolkningskris och beljugna förfäder

Judisk-kristna vadå? Teodorescus dumheter skärskådade

Ur akrivet: Vad är kristen sionism?

Lärarkåren blev kriminellt gäng och Trump blev Hitler

En svensk framtid kan aldrig vara röd

Ras, rasism och antirasism

Politikerföraktet är för lågt i Sverige

Den stora generationsdebatten: Boomers och feminiseringen av samhället

Åsiktskorridor och avtrubbning: Har svenskarna vant sig vid våldet?

Att ljuga och stjäla som en socialdemokrat

Vad väntar i framtiden och är du förberedd?

Om Dagens Svegot

Kontakt