Har vi kidnappat Platon och Vergilius nu också?

”Extremhögern försöker kidnappa antiken” – så heter en radiosnutt på Sveriges radios program OBS med bihangsartikel. I SvD heter en rubrik till en understreckare ”Antifeministerna söker kraft hos antikens klassiker”. Båda artiklarna har det gemensamt att de refererar till en bok av Donna Zuckerman (Facebookgrundarens bror) och att de består av mestadels snömos.

Det finns kanske tjogvis med liknande artiklar i Sverige, artiklar som besvär de högermän som läser och begrundar de gamla grekerna och romarna. Förhoppningsvis är de något bättre. Men här får vi nöja oss med de två ovannämnda, den första av en latinforskare vid namn Anna Blennow och den andra av SvD-skribenten Jenny Aschenbrenner.

Donna Zuckerman är klassicist, forskare inom antikens språk och kultur, den kanske mest hedervärda av alla akademiska discipliner. Förra året gav hon ut en bok med titeln Not all dead white men. Classics and misogyny in the digital age. Hon driver också nättidskriften Eidilon, som vid en första anblick tycks ha en starkt feministisk och antikaukasisk agenda. Man anar viss partiskhet i målet.

För sin bok har Zuckerman läst en mängd artiklar i manosfären, alt right-män som bloggar om hur män ska uppföra sig, och undersökt hur de förhåller sig till antikens klassiker. Huruvida det är hennes bok eller ovannämnda artikelförfattare som är pinsamt onyanserade, det får här vara osagt. Ett citat från Aschenbergers artikel visar hur som helst på den retoriska, fanatiska, onyanserade och dumma hållningen:

”Hela alt right-rörelsen älskar antiken. Älskar den på samma sätt som italienska fascister och tyska nazister älskade den: som ett legitimerande av en vit överhöghet, som ett bevis på den europeiska kulturens suveränitet. Men framför allt, det som är allra viktigast för manosfärens debattörer: som ett sätt att visa hur mannens dominans över kvinnan är naturlig och korrekt. /—/ Enligt Donna Zuckerberg är alt right-rörelsens män ute efter att ge sitt kvinnohat stabila rötter i den västerländska kulturens mylla.”

På sedvanligt vis får hon in fascister, nazister, vit överhöghet, mannens dominans och kvinnohat. Ord vars enda syfte är att demonisera! Samtidigt skryter de två svenskorna om sin och Zuckermans mångsidiga hållning vid studiet av antiken. Självbelåtenheten och den ideologiska positionen gör dem blindare än självaste Oidipus. Och man tycker någonstans att de kunde reagera likadant som Thebes konung.

De ”alt right-åsikter” som tas upp är Men going their own way (MGTOW), vilka tycker att män helt ska distansera sig från kvinnor; en grupp som anser att kvinnor kan tolereras fast med klart inskränkta rättigheter samt Pickup artists (PUA), vilka påstås mena att kvinnor bara kan oskadliggöras genom att reduceras till objekt att ha sex med. Grupperna hänvisar, enligt Zuckermans ”bevisföring” framför allt till den filosofiska inriktningen stoiker och till den romerska författaren Ovidius vars bok Ars amatoria är en kärleksguide, bl.a. med tips om hur man förför kvinnor.

Visst, ideologiska läger har alltid kommenterat och fördömt hur motståndare har läst antikens författare, men här blir ensidigheten närmast vulgär. Ty nämnda mansgrupper beskrivs inte bara trångsynt utan de är också bara en liten klick av alla högermän som uttalar sig om kvinnor och antiken. Tydligen har Zuckerman, Aschenbrenner och Blennow missat alla dem inom ”manosfären” som tycker att många av mansgrupperna ovan är rena stollarna, eller dem som säger att både män och kvinnor gott kan hålla på sig istället för att knulla runt, eller på de vanliga män som tycker att det är pinsamt med kvinnlig fellatio eller de kvinnor som tycker att det är äckligt med manlig cunnilingus. En sådan kvinna hänvisade vid ett samtal med undertecknad rent av till just romarna, som ansåg det som ytterst omanligt med cunnilingus – fittslickning på finare svenska – och att män därför borde avstå från sådant.

Istället heter det att extremhögern – ordvalet är till för att polarisera och själv framstå som balanserad – kidnappar antiken, att det finns en obruten linje från Ovidius ”vill hon ej ge kyssar så ta dem” (ett av många knep i boken) till Trumps (som påstås aktivt stöda althögern) framfusighet, att altrightare har en otyglat aggressiv hållning på nätet eller att althögern drömmer om att äga kvinnors kroppar och därmed makten över reproduktionen. Man tar sig för pannan och blir rent av mörkrädd. Ty tror dessa kvinnor på dumheterna de serverar?

En vettig poäng som framförs är att nämnda manosfär gör lättvindiga tolkningar av stoicismen, vilket säkert stämmer. En annan intressant invändning är att flera alt right-bloggare på sätt och vis närmar sig de stockfeminister som vill rensa ut gammal litteratur som med fängslande vitterhet beskriver traditionell manlighet och kvinnlighet, t.ex. Odysséen p.g.a. Odysseus som äventyrar i tio år och Penelope som väntar på sin man i tio år. Både ärkefeministerna och altrightarna skulle ha en överdriven tilltro på kulturens kraft, i det här fallet att normalisera könsroller.

Men nu hamnar damerna ovan i sin egen fälla eftersom de talar om den obrutna linjen från Ovidius till Trump; de tror också på litteraturens oändliga kraft – eller så var det bara fräckt med lite Trumpbashing. Och mitt i det som kan tyckas som en gnutta vettig kritik dyker sådana här meningar upp: ”Deras populistiska förvanskningar av livshållningen som tillåter dem att intala sig att de, vita män, är de enda som har det rätta kontrollerade och behärskade beteende som krävs för att fatta rationella beslut” – sådant nonsens att bara den mest härdade, stoiska själen klarar av att läsa vidare i dravlet.

Vanligtvis kan sådant dravel ha någon intressant lärdom, men den här gången var det bara – dravel. Till största sorg för oss som älskar antikens kultur mer än något annat, t.o.m. mer än fellatio och cunnilingus (utfört i rätta rollerna förstås)! Här får man bara intrycket att vi högermän borde förbjudas att läsa antikens författare, eller att vi åtminstone inte borde få yttra oss om dem, ett slags pressetisk inställning som Donna Zuckermans bror på sitt sätt kämpar för.

Så för all del – kidnappa antiken: läs de gamla grekerna och romarna, kommentera dem, uppmana flera av din sort att läsa dem! Låt inte dumskallarna och fanatikerna få rätt, låt dem inte få dig att känna att du inte får läsa Platon och Vergilius. Och ja, vi älskar antiken – av skäl som Zuckerman, Aschenberger och Blennow aldrig kan förstå.