360 grader av tolerans och inkludering

I toleransen och inkluderingens namn har allt ställts på ända då vi inte längre ska lära oss att stickor och sten kan skada, men inte ord. Tvärtom jämställs idag hårda ord med hat, hets och hot. Det är absurt på ett sätt som inte går att sätta ord på.

Först och främst måste vi dock göra klart att toleransen och inkluderingen inte gäller alla. Den som inte håller med om de ”grundläggande värden” som dikterats av det politiskt korrekta despoterna är undantagna redan från start. När deras röster sedan tystna, så hittar man nya. För den som blir kränkt slutar aldrig bli det. Vi ser det idag, då först vi oanständiga nationalister ska tystas i det offentliga rummet, på sociala medier och varhelst det är möjligt. Men det räcker inte och med tanke på att all makt på himmel och jord tillhör vänsterliberalerna så är det ”högern” i vidare bemärkelse som hamnar i blickfånget.

Dessa – som ansätts i andra, tredje och fjärde hand – förtjänar allt elände de får genomlida. De är nämligen snabba på att hålla käft när vi ”oanständig” högerextremister tystas. Ingen vill ju bli misstänkliggjord för att ”försvara nazisterna”. Egentligen borde vi ignorera när vänsterliberalerna ger sig på kristdemokrater eller konservativa … men vi är till syvende och sist bättre människor som anser principerna vara det viktiga.

Men låt oss nu titta närmare på toleransens cirkel. Eländet har ingen början och inget slut. Det upprepar sig om och om igen. Det börjar med en plats. Den kan vara fysisk eller på internet. På denna plats finns det människor som sökt sig till varandra (som människor gör) eftersom de delar grundläggande idéer. Det har blivit ”deras plats” och den kan (som i fallet Facebook) samexistera med massor av andra platser, för andra människor med andra idéer.

Snart nog noterar de toleranta att platsen finns och de noterar också att platsen saknar mångfald. Därför kräver de att de ska få vara med, så att platsen blir mer inkluderande. Sparkar folk bakut så riskerar de att stämplas som intoleranta. Alltså ger man vika och släpper in de toleranta.

Efter ett tag konstaterar de toleranta att det på denna plats uttrycks sådant som är kränkande mot dem. De ”grundläggande värdena” kanske ifrågasätts och de känner sig därmed otrygga. Därför kräver de att platsen måste bli trygg för dem och att sådant som de anser kränkande ska tas bort. Självklart får de igenom sina krav och bara för att visa att man verkligen är tolerant och inkluderande så erbjuds de kränkta inflytande. De tackar och tar emot och konstaterar att man måste ta i med hårdhandskarna mot hatet och hetsen (åsikterna de inte håller med om).

Steg tre blir därför att man rensar bort alla som inte håller med dem. I toleransens och inkluderingens namn ser man till att tysta alla röster som kränker och ifrågasätter. Beroende på hur mycket inflytande man har går det till på olika sätt. Har man tillräckligt med makt så stänger man av eller jagar ut. Har man inte det så bidar man sin tid, samlar kraft för att sedan slå till.

Platsen är nu renad från intolerans. Den är jämställd, inkluderande och fylld av mångfald. Ingen säger längre emot, alla klappar varandra på ryggen och man berömmer varandra. De som stängdes av och jagades ut försöker höja sina röster och hävdar att de toleranta och inkluderande visade sig vara intoleranta och exkluderande. De toleranta kontrar: ”Om ni inte tycker om vår toleranta och inkluderande plats, varför skapar ni inte en egen plats att vara på”. Sagt och gjort. Fritänkarna i förskingringen skapar en egen plats att vara på, som snart samlar många andra som söker en liknande plats att vara på.

Snart nog noterar de toleranta att platsen finns och de noterar också att platsen saknar mångfald. Därför kräver de att de ska få vara med, så att platsen blir mer inkluderande. Sparkar folk bakut så riskerar de att stämplas som intoleranta. Alltså ger man vika och släpper in de toleranta…

Där har vi 360 grader av tolerans och inkludering. Det är Ouroboros vi ser och förhoppningen är att den till sist kvävs av sig själv. Revolutionen äter till sist upp sina egna barn och den processen har redan börjat. De toleranta kommer fortsätta försöka tysta alla som inte passar in i deras tolerans, men vartefter kommer de också att attackera sig själva. Idag är det big business att företräda de kränkta. Alla vill ha feta bidrag från staten. Då gäller det att vara mest kränkt och mest utsatt.

Vi måste ha våra platser som de inte kan ta ifrån oss. Svegot är inte beroende av Youtube eller Facebook och Det fria Sverige har köpt ett hus och på sikt kommer det bli flera. Det är våra platser med våra regler. Inte heller bryr vi oss om att kallas det ena eller det andra; det går inte att skrämma oss. Vi är så ”oanständiga” redan så hälften vore nog. Ju längre tiden går och ju fler som  söker sig till oss eller inser att vår väg är rätt väg, desto svårare blir det för de toleranta att hitta nya offer. Då kommer de förtära sig själva. Det gör de varje gång.