Framtiden avgörs i nutiden. Därför är det viktigt att vi funderar och resonerar kring hur den ska gestalta sig. I denna debattartikel skriver Felix om en möjlig framtida organisering, som i så fall måste börja mejslas ut redan idag.
Detta är en insändare/debattartikel och det är skribentens åsikter och idéer som presenteras. Håller du med eller vill du invända? Skriv till [email protected].
Det politiska tänkandet i dagens Europa genomsyras av modernitet. Även nationalismen präglas av modernitet i det avseendet att dess ideal är att individen är en fri medborgare i en självständig nationalstat, men det finns andra, mer ålderdomliga sätt att organisera ett samhälle på. Min uppfattning är att tiden är mogen att fundera på om sådana ålderdomliga, för att inte säga primitiva samhällsstrukturer kan ha något värde för oss i dag.
De flesta nationalister är nog överens om att vårt viktigaste mål är att bevara det nordeuropeiska genetiska och kulturella arvet. Att vi bevarar vårt arv är överordnat hur vi gör det. Frågan är därför om vi skulle gynnas mer av att organisera vårt folk i någon sorts klaner i stället för som medborgare i modern bemärkelse. Om svenska nationalister bildar mannaförbund och involverar sina familjer i verksamheten kan dessa rörelser kanske på sikt utvecklas till en sorts klaner.
Klanerna kan sedan fungera som nätverk som beskyddar sina medlemmar mot staten och mot fientliga folkgrupper. En möjlighet är att de delar av Sverige som i framtiden blir fria styrs av klanerna i stället för av myndigheter i modern bemärkelse, och etnostatens parlament skulle kunna bestå av representanter för klanerna i stället för av politiker. Offentlig egendom kan ägas av klanerna i stället för av staten, och klanerna kan sörja för sina medlemmars ekonomiska och sociala trygghet.
Egentligen anser jag att klaner är ett dåligt sätt att organisera samhället på. Klansamhällen präglas av mycket våld och låg tillit, men samtidigt är sådana samhällen motståndskraftiga mot erövring, och många av invandrargrupperna i Sverige organiserar sig efter sådana mönster. Det är alltså rimligt att tänka sig att vi svenskar kan behöva organisera oss i klaner för att kunna värna vårt etniska och kulturella arv mot de grupper som vill förstöra det.
Under normala omständigheter hade sådana här idéer inte varit aktuella, men i dessa svåra tider bör vi kanske ha tanken i bakhuvudet. En tänkbar förklaring till vårt samhälles förfall är att vi har blivit för moderna och för civiliserade, och det är möjligt att en mer primitiv samhällsstruktur kan gynna oss. Vi bör vara pragmatiska i dessa frågor och söka inspiration i vår historia för att kunna upprätta en mer livskraftig samhällsordning.
Felix