Fem nationalistiska sånger du borde ha i din spellista

https://www.youtube.com/watch?v=F552RBYQqjk

Den legendariska tyska sångaren Michael ”Lunikoff” Regener med musikprojektet han startade efter att ha avtjänat ett fängelsestraff då hans tidigare band Landser klassats som en ”kriminell organisation”. Alltid en allsångslåt på tyska tillställningar, med en text som träffar djupare än vad som kanske ses vid en första anblick, speciellt när man betraktar sångarens historia.

”Vare sig på en grön sommaräng
när den första tuppen gal
eller i en tröstlös cell
är du alltid fri i ditt hjärta
[…] Att födas fri är ditt öde
men inte att leva fritt
och att dö fri, det är din plikt!”

Det första, men förhoppningsvis inte det sista albumet från det svenska musikprojektet Ferox har ett flertal starka låtar. En extra plats i mitt hjärta har den välskrivna och dansvänliga Vandrarens visa, som för tankarna till så väl barndomens läsning av Rasmus på Luffen och ens egna kringflackande i Sverige och Europa för att hålla tal inför så väl små som stora publikskaror.

”Men här går jag med min väska
Och lyfter på min hatt
Men icke för att fjäska
Eller för en säng inatt

Ty det är mitt svenska lynne
Och min fosterländska dräkt
Att utan narr och ocker
Hjälpa envar i fäkt

Och räcka ut mina händer
Till mina arma landsmän
På åkrar eller stränder
Liksom kullersten alltjämt”

https://www.youtube.com/watch?v=6OGDwv-qavQ

Kultskivan Cult of the holy war var förmodligen den bästa producerade och mest välskrivna nationalistiska skivan under 1990-talet. Ode to a dying people är en klassiker som gjorts i massor av versioner, men originalet är alltid originalet. George Burdi har en fantastisk förmåga att skriva texter som man gärna återkommer till för att fundera och reflektera.

Det är en mörk låt om ett jobbigt ämne, men samtidigt är den perfekt för att betona allvaret i den kamp för överlevnad vi nationalister är en del av.

”Eyes shining bright with unspilt tears,
Thinking about all these wasted years.
Everything worth living for is gone,
Brother, I find it hard to keep fighting on.
Falling down towards the abyss,
The reaper embraces me with his kiss;
It makes me want to refuse to care,
To watch this all unfold – too much to bear.

If this is the way it ends –
If this is the way my race ends…
If this is the way it ends – I can’t bear to witness”

https://www.youtube.com/watch?v=jJ4P7XJfMWs

Något så udda (för många åtminstone…) som en nationalistisk hiphoplåt får också plats på listan. Även denna är på tyska, och är inte bara musikaliskt och tekniskt väl genomförd, utan med en text som doftar allt annat än amerikansk gangsterrap utan snarare europeisk högkultur.

”Förrådda och utsålda av själlösa hyenor
ser jag romerska, gotiska, klassiska byggnader
långsamt förfalla till döda, nedrivna högar
Och alla värden så som ära, stolthet och identitet
utraderas från oss och våra historieböcker”

En italiensk kampsång som gjorts i massor av versioner, här i en rockigare version med ett passande bildspel. Sången (”Framåt Budapests ungdom”) är en hyllning tillägnad de ungerska frihetskämpar som slogs mot den kommunistiska terrorregimen i Ungern under Ungernrevolten 1956.

På Metapedia hittar jag en svensk översättning av hela texten.

”Framåt Budapests ungdomar
Studenter, farmare, arbetare
solen reser sig aldrig i öst

Vi höll oss vakna i hundra nätter
och drömde i månader
om de dagarna i oktober
gryningen för den ungerska ungdomen

Jag minns att du hade en musköt
och den tog du med dig ned till torget, jag väntade på dig
dold bland mina skolböcker
tar jag också med mig en pistol

Sex ärorika dagar och sex ärorika nätter
varade vår seger
men på den sjunde dagen
anlände ryssarna med sina stridsvagnar

Deras vagnar bröt ben
Ingen skänkte oss hjälp
Världen tittade bara på
och satt där intill vägen

Flickan skall icke berätta för mor min
hon skall icke berätta att inatt så dör jag
hon berättar att jag i bergen gömmer mig
och när våren anländer så återvänder jag

Mina kamrater och jag fördöms
Vår revolution är förlorad
Snart binder de oss
Och sätter oss framför exekutionsplutonen

Mina kamrater står rakryggade framför arkebuseringen
De första faller och sedan de andra
Vår frihet äro förlorad
Begraven med världens ära

Våra kamrater skola gömma sina vapen
och återvända, sjungandes vår marschsång
På den dagen ska vi sluta upp i led igen
och återvända från bergen

Framåt ungdomar i Budapest
Studenter, farmare, arbetare
solen skiner aldrig i öst.”