Brittiska forskare har undersökt britters arvsmassa och funnit att många människor i Skottland har hållit sig till både bestämd ras och mark i århundraden. På det skotska fastlandet dominerar keltiskt DNA, medan det på de skotska öarna även finns en rejäl dos vikingablod.
DNA-forskningen gör hela tiden framsteg allt eftersom man kan göra finare undersökningar, kommer på nya områden att undersöka och undersökningarna blir billigare och mer pålitliga. I arkeologi och historia har DNA-forskning varit en viktig hjälpvetenskap i ett par decennier.
Historiker och arkeologer kan därmed bättre studera sådant som folkvandringar, folkblandningar, bosättningsstrukturer, användande av grödor och boskap, matvanor, sjukdomar och mycket annat. Och så själva folkslagen och deras särarter förstås – det som förr kallades rasvetenskap! Ett ord som gott kan dammas av och användas på allvar igen! Mycket av nämnda exempel har man tidigare kunnat undersöka med andra hjälpvetenskaper, men med DNA-forskningen blir resultaten allt säkrare.