Stå inte mellan en dansk och hans hamburgare, din hippie

Det finns klipp där ute på internet som man vet att man kommer återkomma till om och om igen. Idag såg jag ett sådant. Filmen på den danske, och mycket arga, mannen som plöjer genom ett gäng protesterande vegetarianer gör mig på gott humör och någonstans är det sorgligt. För det är så sällan man ser folk som helt enkelt säger ifrån. [membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="https://www.svegot.se"] [/membership] [membership] Vad är egentligen en hjälte? Är det en riddare i skinande rustning som dräper drakar? Är det en modig general som segrar trots att oddsen är emot honom? Är det den där personen som går mot strömmen, kosta vad det kosta vill? I ordboken beskrivs en hjälte som någon som "utmärker sig genom mot och tapperhet, och därmed förknippad viljestyrka och handlingskraft. Det har gått inflation i ordet hjälte, det kan vi nog enas om. Den som säger något som inte anses fullt politiskt korrekt kan nog räkna med att få detta fina epitet. Det är kanske lite att ta i. Men jag vill nog ändå kalla den hamburgersugna man i Danmark som kraftfullt förflyttade en skock vegetarianer från ingången till en välkänd hamburgerkedja för hjälte. Det är min hjälte iallafall. För jag mår så bra av att se honom göra det. Vi befinner oss alltså någonstans i Fredriksberg, Danmark den förste september. Någon form av manifestation pågår. Hårdingarna i " Extinction Rebellion Denmark " har, i ett tappert försök att rädda världen, ställt sig framför ingången till en restaurang för att förhindra kunder att handla mat. Det går till en början ganska bra. Folk kommer fram, ber dem flytta sig, de säger nej och kunderna får gå vidare med oförättat ärende. Aktionen lyckad. En hamburgare räddad. Men så kommer han. Den hungrige dansken. Och utöver att vara hungrig så är han stor. Och han tänker inte låta några sojaätande snorvalpar stå mellan honom och ett skrovmål. "Jag bryr mig inte, fuck det. Flytta på er annars går jag genom er" varnar han. Veganflocken lystrar inte. Det var fel val. Sagt och gjort så plöjer sig den hungrige densken fram utan några större svårigheter, som en skäggig och varm kniv genom sojasmör. Veganer åker kors och tvärs och någon ramlar. Det går dock relativt lugnt till. Tills någon gör misstaget att ta tag i honom. Då jävlar. "Ska jag smask' dig noen, din svans" ryter han så det ekar över hela Fredriksberg. Jag är något oklar över den exakta betydelsen men det låter sannerligen otrevligt. När denne hamburgarviking "smasker" någon så gör det nog väldigt ont, Vegetarianen som tagit tag i honom ångrar sig genast och ser ut som att han önskar att han var någon helt annanstans, långt bort från arga skägg. "Är det någon som har problem" fortsätter han, dånande, och stirrar stint på flocken. Men ingen har några problem. Inte längre. Nej då. Det går så bra att han äter sin hamburgare. Att hindra folk från att gå in i restaurangen var plötsligt inte alls viktigt och alla gör sitt bästa för att titta bort och hoppas att han ska försvinna. Själv sitter jag och njuter. Ser klipper om och om igen. Och undrar varför jag mår så bra av det. Jag har faktiskt funderat på det ganska mycket. Arg dansk skriker på vegetarianer lixom. Vad är det för grej att se på om och om igen? Det är flera anledningar. Delvis är det så oerhört skönt att se ilska. Gudabenådad och äkta ilska från någon som fått nog. Den hungrige mannen blir plötsligt dubbelt så stor och reser sig som en jätte över alla de små vegetarianerna som darrande bara kan huka sig och hoppas att inget händer. De är tjugo mot en. Men de skulle inte ha någon chans. Han vet det, och de vet det. Det är även så otroligt skönt att se folk faktiskt agera mot dumheter. Mot orättvisor. Mot fenomen som är störiga. Mot irriterande personer. Mot sådant som skaver, stör och retar. För vi tittar nästan alltid bort. Jag gör det själv allt för ofta. En störig tiggare. Ett högljutt gäng utlänningar. Folk som trängs och puttas och är i vägen. Man ignorerar och tittar ned i telefonen, eller går vidare till nästa restaurang där det inte står mähän utanför och en. Det är lättare så. Men det går bland oss en människa som inte tänker titta ned. Han tar striden. Han säger ifrån. Han agerar. Hans namn är okänt. Men han inspirerar. [/membership]

Stå inte mellan en dansk och hans hamburgare, din hippie

Behovet av hjältar – Föreläsning i Svenskarnas hus

Sverige vaknar #20: Populärkulturfredag!

Ännu mer från Svegot

Sverige vaknar – 18 december 2020

Passningen #249: Veckans värsta (gänget)

Sverige vaknar – 17 december 2020

Sverige vaknar – 16 december 2020

Senaste programmen

Efter Polen: Om kulturarv, Trump och svenska bananministrar

Eftervalsanalys: Donald Trump blir president, vad händer nu?

Ur arkivet: Om Gustav Adolf den store

Massinvandringen är ett sprintlopp mot avgrunden

Befolkningskris och beljugna förfäder

Judisk-kristna vadå? Teodorescus dumheter skärskådade

Ur akrivet: Vad är kristen sionism?

Lärarkåren blev kriminellt gäng och Trump blev Hitler

En svensk framtid kan aldrig vara röd

Ras, rasism och antirasism

Politikerföraktet är för lågt i Sverige

Den stora generationsdebatten: Boomers och feminiseringen av samhället

Åsiktskorridor och avtrubbning: Har svenskarna vant sig vid våldet?

Att ljuga och stjäla som en socialdemokrat

Vad väntar i framtiden och är du förberedd?

Om Dagens Svegot

Kontakt