Ett grundfundament i Sverige är det kommunala självstyret. Idén är enkel: kommunen (invånarna) vet vad som är bäst för området eftersom de bor mitt i det. Staten ska hålla sig borta så långt det är möjligt. Det är en god idé, men som man alltmer ruckat på allt eftersom.
En gång i tiden fanns det många fler kommuner i Sverige. Inte nog med det. Kommunerna tog också ansvar för polisen, förutom allt annat. Därför har de också beskattningsrätt. Tanken är formulerad som så att kommunen skall sköta ”inre gemensamma angelägenheter” och medelst lokalt förankrad demokrati stärker det också nationen som sådan. Staten har dock, sakta men säkert, flyttat makten längre bort och sett till så att polisen (våldsmonopolet) knutits närmare Stockholm. Och så länge allt fungerar så säger ingen något. Lite som med kon, som man inte saknar, förrän den är borta.