Vem minns väl inte sällskapsspelet ”Svarte Petter” det där kortspelet där ingen ville sitta med den svarta figuren på handen när spelet var slut, för gjorde man det då var man en förlorare? Idag kan man likställa hela det svenska politiska etablissemanget med familjen som spelar Svarte Petter.
Med kort på hand försöker man med olika finter få ”grannen” att nappa tag i det försmädliga kortet, kortet som gör att man förlorar hela spelet. Vi kommer väl alla ihåg hur man med ”oskyldig” min låtsades att man inte hade den när man hade den. Svarte Petter var något man skulle lura bort, till någon annan.