Även rika rånas – men de kan skydda sig

Vilken grupp har störst risk att bli rånad i Sverige idag? Enligt BRÅs statistik gäller det för det första att undvika att vara svensk. Svenskar rånas nämligen i betydligt högre utsträckning än utlänningar. Två procent av svenskarna uppger sig blivit rånade. För de födda utomlands eller med en utländsk förälder är siffran 1,5 respektive 1,2 procent.

Andra riskfaktorer är låg utbildning, frånskilda föräldrar, boende i flerfamiljshus samt storleken på staden du bor i. Ju större stad, ju högre risk. Man bör även undvika att vara ung, om möjligt. Och givetvis bör man inte vara man.

Det är främst utländska ungdomar som rånar svenskar. Både offer och förövare kommer ofta från lägre medelklass, även om rånarna givetvis gärna åker in till städernas centrala delar och ger sig på även de med mer pengar.

Nu har det dock blivit allt vanligare att rånarna helt enkelt följer efter, eller åker hem till, rika personer och rånar dem direkt istället. Dagens Industri skriver om en ”rånvåg mot finanseliten”.

Pistolbeväpnade och maskerade män stjäl de rikas klockor, ofta värda flera hundra tusen kronor. En man blev under pistolhot tvingad att öppna sitt kassaskåp. Visar man upp sin lyxbil är det stor risk att även den stjäls.

De, precis som så många utsatta innan dem, känner att deras trygghet slagits sönder. Många har blivit drabbade. De frågar sig om de kan bo kvar i Sverige.

Fler och fler bygger ”safe-rooms” i sina villor. Det är ett rum med förstärkta dörrar och väggar som familjen kan gömma sig i om huset blir attackerat. Och snacket går i vänkretsen. Många har blivit utsatta och har lärt sig läxan. Man är försiktig med vad man visar upp i sociala medier. Man tänker sig för innan man köper en dyr lyxbil. Man klär ned sig när man rör sig på gatan. Ett rånoffer går inte längre ut i kostym utan byter om först när han kommer till jobbet.

Jag får erkänna att jag är lite tudelad när dessa rapporter når mig. En del av mig tänker mig in i hur det måste kännas att få en pistol tryckt mot nacken i sitt eget hem. Att tvingas krypa till sitt kassaskåp och tro att man ska dö. Förnedringen. Mardrömmarna. Känslan av att ens hem för evigt blivit något annat. En evig påminnelse om det som har hänt.

Men sedan tänker jag på alla som varit i samma situation men som inte börjar kolla upp var man beställer ett ”safe-room”. Det skulle de nämligen aldrig ha råd med. De kollar inte heller upp vilket land som är säkrast att flytta till, för det kan de ingen möjlighet till. De börjar inte tänka på vilka statusprylar de visar upp i sociala medier, för de har inga. De behöver inte heller sälja sin lyxbil, för någon sådan finns inte.

Inte heller anställer de extra säkerhetsvakter, ser till att deras barn får skjuts till skolan eller installerar extra larm. De har inte den möjligheten. Deras möjligheter att förbättra sin situation jämfört med Sveriges rika är små. Mycket små. De är i en betydligt sämre situation än sveriges ”finanselit”.

Kanske har dessa nya välbeställda rånoffer gått och trott att personrån är något som drabbar de fattiga? Att de för evigt skulle vara skyddade från den sortens problem? Nu har verkligheten hunnit ikapp. Någonstans är det rättvist.

För den som har pengar har även makt. Och den som har makt kan påverka. Har dessa människor någonsin använt sina resurser till att försöka få stopp på rånvågen när den drabbade medelklassen? Nej, jag skulle inte tro det.

Kanske börjar de nu äntligen agera när det drabbar dem själva. Eller så sticker de bara, och låter oss andra klara sig bäst vi kan.