Regimkritikerna måste gå på offensiven

Känslan av en nära förestående kris i Sverige sprider sig i skenet av rapporter som avlöser varandra. Ovanstående text är bara ett skrap på ytan och var och varannan svenskt har egna upplevelser de kan lägga till nyheterna de får till livs i massmedia. Samtidigt ser de hur politikerna inte verkar bry sig. Löfven pratar om mer pengar till någon klimatfond som FN förestår och media skriver om någon IS-terrorist som vill hem till Sverige och äta på McDonalds. Klyftan mellan den politiska adeln med journalistskrået och ”vanligt folk” är bredare och djupare än någonsin. Mitt upp i detta befinner sig regimkritikerna, där en stor aktör är den nationella oppositionen. Vi är dock inte ensamma, en sådan som Markus Allard i Örebro tillhör också skaran av regimkritiker, om än inte på vår kant.

Frågan är vad vi ska ta oss till? Jag ska inte säga att vi sitter med ett guldläge, att vi har öppet mål eller att det är en räkmacka som väntar oss. Långt ifrån. Däremot kan vi konstatera att tempot har skruvats upp, vilket i sin tur ger oss en del nya möjligheter. Framförallt handlar det om att folk är mer villiga att lyssna när det är oroliga tider. Några som alltid vädrar morgonluft när samhällssituationen skakar till är religiösa sekter av olika de slag: ”Omvänd dig nu ty domedagen är nära” och så vidare. Folk vill ha lugn och ro och minsta störning skapar oro, ångest och annat elände som charlataner är snabba på att utnyttja.