John Curovac driver en ICA-butik i Växjö och har tyvärr, precis som så många andra företagare, stora problem med ungdomsgäng som stjäl, hotar och trakasserar både personal och kunder. Han har upprepade gånger bett om hjälp från både kommun och polis men inte fått någon. Därför tar han nu tag i problemet själv. ”Jag tänker inte längre be politikerna om hjälp. Istället ska jag leverera problemet till deras tröskel”, säger han i en intervju med Svegot.
”När jag kom till Sverige som 16-åring tänkte jag att det var här jag borde ha fötts”. Landet som John Curovac kom till verkade vara ett land av ordning och reda, disciplin och hårt arbete. 25 år senare känner han inte likadant.
Den 24 oktober 1992 anlände han från krigets Bosnien. Ett datum som kommer visa sig vara viktigt längre fram. John hade direkt en stark vilja av att inte vara till belastning i Sverige, landet som öppnat sina armar för honom och erbjöd honom både trygghet och möjligheter. Han har arbetat hårt sedan 1995, bara 3 år efter han anlänt.
– Jag gjorde allt jag kunde för att inte vara till belastning. Jag var ung och frisk och kunde arbeta, varför skulle jag vara en belastning?
För 15 år sedan tog han över en mataffär som var på randen till konkurs. Tack vare hårt arbete och den disciplin och ordning har älskar har affären blomstrat. Faktum är att Cityhallen i Växjö kom till final i tävlingen ”Årets Butik”, och hamnade på andra plats.
Nöjda kunder, nöjd personal och ett företag som gick som tåget. Allt verkade bra, fram tills för ungefär ett år sedan. Då började gäng med ungdomar komma till hans affär och ställa till med bråk.
Det började med vanligt snatteri men eskalerade fort. Ungdomarna blev allt mer hotfulla och våldsamma. I mars i år kulminerade det när 50-60 ungdomar stormade butiken efter att en snattare blivit gripen. De försökte frita den gripne, men misslyckades.
– Det tog bara några sekunder. Plötsligt vällde det in maskerade ungdomar.
Men det var inte detta som var det konstigaste, berättar Curovac. När polisen väl dök upp med fyra bilar, förstärkta av två väktarbilar, chockades han över hur respektlösa ungdomarna var mot ordningsmakten.
– Du vet Daniel, när vi var små så hade man ändå respekt för polisen. Respekt för uniformen. Det hade inte dessa ungdomar. Inte alls. De bara skrattade. De omringade till och med polisbilarna och vägrade flytta på sig tills polisen drog igång sina sirener. Först då kunde de åka iväg med snattaren. Det var inte klokt.
Vilka består då dessa ”ungdomsgäng” av? John bekräftar det vi alla egentligen redan vet.