När man tänker tillbaka så finns det en del händelser som blir kvar tydligare än andra. Sådana som vittnar om att det inte är något nytt under solen. Till exempel denna som Svegots krönikör delar med sig av; om pojken som hoppade som en apa.
Det var för 23 år sedan och jag var på väg till det lokala biblioteket, jag cyklade på cykelbanan och hade ett av våra barn i barnsäker barnsadel där bak. Detta som jag kommer att berätta om utspelade sig på tidig eftermiddag, och skolbarn var på väg hem.