Att hitta hem som dissident

Såhär i mogen ålder – mogen ålder, vad tusan är det egentligen? Hur det än är med den saken så har man med tiden stoppat i och fyllt den där ”livets ryggsäck” med både bra att ha grejer, och sorgligt nog med rent skräp, kanske finns det tillfällen då vi inte varit observanta nog och då har otillåtna personer passat på att lägga i något. Såklart har man med i bagaget även händelser och erfarenheter av de mest skilda slag.

På senare tid med början för ungefär för 20, 25 år sedan, eller ännu längre tillbaka, så har man mer och mer förstått att under hela ens uppväxt har man varit utsatt för hjärntvätt av, ja av vem, eller vilka? Dels har man utan att märka det och förmodligen kanske ännu inte märker att man fortfarande är utsatt för lögn och förbannad dikt, men de facto har man på olika vis känt av att personer, föreningar eller andra grupperingar med olika sorters påtryckningar gjort allt för att man skulle falla för föga i den riktning som är utstakad av andra.

Det är nu det blir jobbigt, för folk i ens närhet, och såklart alldeles fruktansvärt jobbigt och irriterande för de där som man har svårt att sätta fingret på om vem eller vilka de är, du är som en finne i r***n för maktetablissemanget då dessa kräver att styra dig mot det håll ”dom” vill. Om du en jobbig ”jävel” som ifrågasätter, kräver svar och besked, inte nöjer dig och böjer dig för överheten, då har du förmodligen då och då fått ”på tafsen”, men man kan gå rak i ryggen och se sig själv i spegeln, det är himla skönt. Vi svenskar är lika, men ofta är vi så väldigt olika, svaga vid vissa tillfällen och ibland är vi starka vid olika tidpunkter beroende på var man står i livet. Det är så att vara människa.

Ibland finner vi oss stå i ett ”flerfrontskrig”, gnäll och bråk på arbetsplatsen, hemmet är kanske inte den där lugna vrån som den ska då många viljor ska komma till tals och jämkas. Hemmet är den plats där vi fullt ut ska kunna vara den vi är, där garden kan vara nere, för att vi känner varandra, respekterar och älskar varandra. Familjen ska och borde vara tryggheten, där vi känner varandra om inte till 100 procent men i alla fall till 96,5 procent.

Sen har vi det med hjärntvätten vi alla varit utsatta för genom allt från radio och tv till läraren, fackföreningen, reklam, och hårdföra kostsamma propagandaapparater i maktens tjänst. Om det vill sig riktigt illa slits familjer isär på grund av propåer från statens värdegrunds-Gud, där lydiga som gillar lika som makten hamnar på den ”goda” sidan, medan avvikelse från lydnadsvägen straffas hårt, riktigt hårt. Var tog de man älskar mest vägen, det borde vara tillåtet att hysa olika åsikter i politiska spörsmål. Det borde vara lättare att vara människa.

Vi lyssnar på varandras berättelser och livsöden, för det mesta ”köper” vi dem rakt av för att vi har tilltro om att det är sanningen som förmedlas. Men när eller om den där skitstormen kommer mot dig för att du tog bladet ur munnen och vågade tala ur skägget och sanningen blev illa hörd, då fann du kanske att vänner sållades ut och försvann bort till ”fiendesidan”, du trodde aldrig att den dagen skulle komma, men den kom. Och sanningen att säga var man inte ens varse att det fanns en ”fiendesida” och tillika så grym och oresonlig.

I flera decennier kan man traska runt och tro att man känner varandra, att man känner sina barn, och att dom känner sina föräldrar, det är inte alltid så. Lyckliga de familjer som befinner sig på samma sida, alla. Vårt land har blivit splittrat land, det måste vi råda bot på, i alla fall när det handlar om familjemedlemmar måste vi sansa oss och prata med varandra, vi måste börja där och om vi klarar det är hälften vunnet.

Om inte om vore så skulle allt varit bra lugnt och skönt hela tiden, vi hade kunnat i lugn och ro ligga där i hängmattan, men så är sällan livet. På livets stig fattar man rätt snabbt att det inte enbart går rakt fram, det finns diken, och det finns sidospår. Men rätt som det är hittar vi fränder, slår in på samma väg, går med i förening av svenskar för svenskar, det är där vänner finns som inte är sådär modernt lättkränkta. Vi träffas över generationer, unga ivriga män, unga förståndiga kvinnor, barn, och äldre. Tack och lov att föreningen Det fria Sverige finns, där möts vi!