Nu är jag trött på att höra ordet ”boomer”, vad jag har förstått så är det ett mycket nedsättande epitet mot en del av oss som är födda på 50-och 60-talet, ” boomers” är vi som föddes av föräldrar som såg dagens ljus på 30- och 40-talet. En del av den yngre generationen skyller Sveriges miserabla tillstånd på någon annan, eller på några andra, eller helt ogenerat på hela årgångar av svenskar.
Vi i ”boomergenerationen” förstår ingenting, vi kan inte se politiken och världsskeenden klart, vi faller för plattityder och rapar floskler som vi villigt som fåntrattar låter stoppas ner i halsen på oss. Vi hänger inte med i ”säkert” internetanvändande, kryptovalutor, vita, svarta, eller röda piller. Vi är trögheten exemplifierad. Vi är som clownen på cirkus, antingen gapskrattar man åt honom, eller får rysningar och äckelkänslor av.
Och så håller det på, de som är yngre än oss i ”boomer-generationen” tittar bakåt och ser dom där andra. De där äldre, de i deras egen föräldrageneration som enligt ”80-talist förståsigpåare” inte tänkte på kommande generationer utan endast plikttrogna gick till sina arbeten dag in och dag ut allt medan ”boomerserna” lät det politiska spelet med ondsinta visioner försnilla kommande generationers pensioner, samt gav bort deras framtid.