”Pappa, han blev nog rädd nu”

INSÄNDARE. Jag har den stora glädjen att vara pappa till två underbara små tjejer, sex och tio år gamla. Deras liv borde enbart vara underbart med skoj och lek, så döm av min förvåning när jag plötsligt får ett samtal strax innan arbetspasset av deras Mor. Hon är arg, nästan hysterisk.

De kommer hem till mig och min dotter gråter. Jag får reda på vad som har hänt och tvingas åka till mitt arbete med en stor klump i magen. Det visar sig nämligen att min dotter har blivit utsatt för sexuella trakasserier. Förövaren är i samma ålder som min dotter, tio år. Naturligtvis är han invandrare.

Detta ska ha pågått i en månad och hon har blivit tafsad på rumpan fyra gånger och en gång mellan benen. Jag blir givetvis fullständigt rasande, och min sambo gör sitt bästa för att övertyga mig om att jag måste försöka hålla mig lugn.

Till slut sätter jag mig i bilen och kör till arbetet. Det var ingen trevlig resa, men eftersom jag jobbar kvällsskift var skolan redan över för dagen och det fanns inte så mycket jag kunde göra för tillfället. Inte just då.

Dagen efter beslutar jag mig för att gå till skolan och prata med min dotter. Jag behövde verkligen få denne lilla sexualbrottsling utpekad för mig så att han och jag kunde ha ett samtal, öga mot öga.

Av ren tur så kommer jag när min dotters klass har musiklektion tillsammans med tafsaren, de går nämligen inte i samma klass. Fröken bjuder vänligt in mig för att sitta med under lektionen och jag tackar givetvis ja.

Jag och min dotter sitter tillsammans i 30 minuter och lär oss lite om musik. Hon skiner som en sol och är tydligt glad och stolt över att ha sin pappa i klassrummet.

När lektionen är slut och alla går ut ur klassrummet tar jag tillfället i akt. Jag går fram till den unga man som vågade sig på att ta på min dotter och berättar för honom att det inte får ske en gång till. Jag sänker rösten, men min tonfall är skarpt och omöjligt att missförstå. Tio-åringen tittar ned i marken och stammar att han förstår, och att det inte ska ske igen.

Jag är en vänlig man, och det skulle givetvis inte komma för mig att lägga handen på ett barn. Men jag är vuxen och har spenderat en hel del tid på gymmet så det är inte svårt att tänka sig att min uppenbarelse är ganska skrämmande för en tioåring. Det gör mig inget. Rör man min dotter bör man bli rädd, oberoende av hur gammal man är.

Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att jag skulle behöva göra detta redan. Jag har förstått, med tanke på hur det ser ut i Sverige idag, att jag förr eller senare måste kliva in och beskydda mina döttrar men jag trodde att det skulle dröja några år till.

Tyvärr hade jag fel. Därför vill jag uppmärksamma föräldrar. Se till att ha ögonen öppna. Kan det hända min tioåring kan det hända er.

Det bästa med hela denna sjuka historia är min dotters reaktion.  När vi hand i hand går ut från kapprummet tittar hon upp på mig med ett stort leende och säger: ”Pappa, han blev nog rädd nu”.

”Ja,” svarar jag. ”Det är nog bäst för honom.”

Hon ger mig en stor kram och vi går ut på skolgården och pratar om trevligare saker.

– Robin B.