Ibland, när nöden verkligen kräver det och det inte finns några alternativ, lämnar jag den trygga landsbygden för att ge min in i storstadens stinkande myller. Vid mitt senaste besök i Göteborg slog det mig för första gången hur många elsparkcyklar det finns. Och att folk faktiskt, utan att skämmas, använder dem.
Flygskam, barnskam och matskam. Skam är på modet igen. Eller kanske fortfarande på modet. Vi har ju alltid gillat att skämmas här uppe i norr. Skämmas och berätta för alla hur mycket vi skäms.
Vi skäms ju dock för fel saker. Oerhört fel saker. Folkutbytes-skam trendar inte direkt på Twitter. Inte heller skammen över hur dåligt vi förvaltar våra förfäders arv.
Det kan man väl kanske inte räkna med. Men skam över att fara fram som en jävla mupp på en elsparkcykel då? Det kan vi väl ändå börja skämmas över?
Jag visste att elsparkcyklar har blivit ett problem i storstadsområdena. Elsparkcykel förresten. Vilket ord. Det sparkas ju inte direkt, även om man kunde önska. Tänk om en ”elspark” vore en speciell sorts spark i röven man ger vänner som ens funderar på att ställa sig på en elsparkcykel? Det vore något det.
För det är ett oerhört störande fenomen, inte minst miljömässigt. Elsparkcyklarna är tickande miljöbomber. De är alldeles för billiga att tillverka och därmed bryr sig bolagen föga om att ta hand om dem. Därför slängs de allt för ofta i vattnet där deras giftiga batterier genast börjar läcka ut den ena giftiga kemikalien efter den andra.
Folk har heller lite, eller inget, parkeringsvett och när man tagit sig dit man vill ställer man bara sin elsparkcykel där det är lättast. Gärna mitt i vägen för andra. Cykelställ, gatuhörn och busshållplatser är belamrade med skiten.
Det ställer även till det för snöröjningen eftersom plogförarna förväntas stanna, kliva ur sitt fordon och flytta elsparkcyklar som ligger i vägen. Med tanke på att de ligger mer eller mindre överallt kan vi nog inte förvänta oss någon snöröjning alls i år om detta följs. Förhoppningsvis struntar snöröjarna helt i detta och krossar skiten istället, även om det skulle förvärra mijöproblemen ytterligare.
Men, men, men! Det är inte ens miljöproblemen eller de blockerade gatorna eller snöröjningsproblemen som upprörde mig vid mitt senaste storstadsbesök. Det är enklare än så.
Det ser ju för fan inte klokt ut, ursäkta franskan. De som väljer att färdas på en elsparkcykel ser ut som större idioter än de som vågade sig på Segway-trenden. Tom blick, öppen mun, fladdrande (och säkert dyr) scarf som fladdrar i vinden. Säkert fyllda av en oerhörd stolthet över att de ”räddar miljön”. Man vill ju bara sparka ut dem i mötande trafik. För deras eget bästa.
Så, kan vi införa elsparkcykelskam? Kan vi peka finger, bua och vissla åt dem? Kan vi sluta bjuda hem dem på middag, säga upp deras anställningar och fullständigt mobba ut dem?
Elsparkcykelskam, ja tack!