Hösten är full av njutning

Den smått hysteriska sommaren har äntligen lämnat oss och lämnat plats för den betydligt lugnare och på många sätt mer njutbara hösten. Den upplevs, som så mycket annat, bäst ute i skogen. I år kommer jag spendera min tid där ute något annorlunda. Jag ska bada i träden, i ljuden och i stillheten.

[membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="https://www.svegot.se"] [/membership] [membership] Jag gillar sommaren. Jag gillar även våren och vintern. Men bäst är kanske ändå hösten. Jag har lite svårt att bestämma mig för utan att låta som en tröttsam optimist så har jag en tendens att mest uppskatta just den årstid jag befinner mig i. Så nu när hösten kommer och frosten lägger sig som ett skyddande täcke över skog och mark, samt vindrutor och trappsteg, välkomnar jag den. Hösten med sin ro och sin vila. Naturen lägger sig i träda och förbereder sig för den långa vintervilan efter en slitsam sommar. Det är många som inte delar min uppskattning har jag märkt. Det klagas högljutt över mörkret och över kylan. Över saknaden av sommaren och de ljumna sommarkvällarna i trädgården. Men vad är det att sakna? Om ett år kommer de tillbaka. Vem vill leva i ett land utan årstider? Ganska många verkar det som när jag tänker efter. Jag kan förvisso förstå önskan att aldrig behöva skrapa bilrutan eller huttrande promenera till bussen i underkylt regn. Att slippa halka runt i gråbrunt slöslask och se hur fingrarnas färg övergår från rött till blått till vitt när man glömt handskarna hemma. Men som allt annat här i livet blir det vad man gör det till. Hösten i städerna är vidrig. Hösten i skogen är underbar. Allt lugnar ned sig. Det har inte blivit speciellt mycket skog för mig denna sommaren. Det har inte bara med tidsbrist att göra. Skogen på sommaren är något för livlig för min smak. Främst på grund av insekterna, till exempel hästflugan som jag stiftat allt för nära bekantskap med i år. Sedan har vi ju de gamla misstänkta - knott och mygg och fästingar. Alla svåra att försvara sig helt emot, och alla stör de friden. Tacka vet jag hösten. Det är tyst och skönt i skogen. En värdighet präglar skogspromenaden. Elden, som på sommaren mest är en mysfaktor, blir en källa till både värme och ljus. Man uppskattar den mer. Man uppskattar även den varma maten man tillagar. Hösten och vintern ställer lite högre krav på dig som besökare i skogen, något som jag verkligen uppskattar. Hösten blir som sagt vad man gör den till och med rätt kläder är kylan inget problem. Se till att skaffa dig ett bra underställ, varma skor och bra handskar så vinner du kampen mot kylan. Det gör mig alltid så förvånad när jag ser människor gå runt och huttra, med tanke på hur lätt det är att klä sig rätt. Lätt och skönt! Det är något speciellt med att så att säga besegra kylan. Det känns civiliserat och intelligent. Att gå runt och frysa i onödan är själva motsatsen. Vi nordbor är gjorda för kylan. Vi kan suga styrka ur den. Men fryser du blir det tvärtom. Tänk er själva! En tidig morgon, det har precis börjat ljusna. I ryggsäcken har du packat dagens middag. Lite kött, kanske ärtsoppa. Lite ostar och korvar. Du har med dig tändstålet och lite björknäver. Det kalla klara luften gör att ljud färdas långt och förutom det krispiga ljudet från dina kängor hör du en fågel långt borta. Du stannar till och bara... Är. Bara är i skogen, ditt rätta element. Så som så många generationer innan dig känner du att din tankeverksamhet gått ner till nästan noll. Skogen fyller varje sinne. Du blir nästan ett med den. Detta att bara "vara" i skogen kallas visst " skogsbad ". Jag blev relativt nyligen uppmärksammad på detta sätt att njuta av skogen och det fick mig att tänka efter. Jag ska, i år, försöka göra mindre när jag är på tur. Vanligtvis är man väldigt aktiv. När man inte går letar man bränsle. När man inte letar bränsle bygger man läger. När man inte bygger läger förbättrar man läger eller hugger ved eller förbereder maten. När man inte förbereder maten äter man, sedan på med packningen och iväg igen. Mycket lite tid spenderas till att bara vara, trots att det faktiskt är den betydligt trevligaste sysselsättningen. När mörkret lagt sig och man trött, mätt och nöjd stirrar in i brasan är det som bäst. Det är det jag ska göra mer. Stirra. Inte nödvändigtvis in i en eld. Bara sitta på en stubbe nånstans mitt ute i skogen och stirra och höra och lukta. Det behöver jag efter denna sommaren. Det behöver du med. Vi alla som har ens minsta lilla aning om vad som pågår i Sverige och Europa behöver ta en timeout från tråkigheterna då och då. Så ofta som möjligt faktiskt. Det är svårt att göra hemma, eller ens inomhus. Vi går väl alla med allt för högt blodtryck, kan jag tänka mig. Men skogsbadande har visat sig sänka blodtrycket betydligt. Det höjer även koncentrationen och det allmänna välmåendet. På tal om att skogsbada så har jag motsträvigt insett att det är dags att faktiskt börja bada med. I skogen. Alltså i en sjö. I vatten. Det ser jag inte fram emot i nuläget. Sommaren har gjort mig vek och tunnhyad. Igår tvättade jag händerna i 0-gradigt vatten och det var inte direkt behagligt. Det gjorde faktiskt riktigt ont. Där och då var det svårt att föreställa sig att jag inom kort kommer doppa hela min kropp i så kallt vatten, och endast ha en brasa att värma mig vid. Men det är nyttigt att bli påmind om hur vek och känslig man blir om man inte utsätter sig för obehagliga saker. Första doppet är alltid värst. Andra något bättre. Men snart längtar man faktiskt ned i vattnet. Och hälsoeffekterna av kallt vatten är många, som ni givetvis vet eftersom ni läst min tidigare artikel i ämnet . Jag ser fram emot att bli hårdhudad igen. Tålig. En man av naturen. Det hoppas jag även du gör. Särskilt i dessa tider av allmän håglöshet är det viktigare än någonsin att fånga det dagsljus som finns. Och skjut inte upp det. Gå ut redan till helgen om du har möjlighet. Gå ut i skogen. Gå långsamt. Se dig omkring, lyssna på alla skogens ljud. Gå tills du blivit riktig hungrig, tänd en eld och laga mat och känn att den smakar bättre än någonsin förr. Och skänk mig då en tanke. Chansen att jag gör precis samma sak är nämligen hög. [/membership]

Hösten är full av njutning

Passningen #198: Skida hem och föd barn med dig!

Höstfunderingar från öarna

Ännu mer från Svegot

Sverige vaknar – 18 december 2020

Passningen #249: Veckans värsta (gänget)

Sverige vaknar – 17 december 2020

Sverige vaknar – 16 december 2020

Senaste programmen

Sista avsnittet: Vi lyssnar på Zyklon Booms nya platta ”Från Exilen”

Årskrönika 2024 – Rötterna blir starka när det blåser

Nationalism utan principer är dömd att misslyckas

Är Syrien befriat? Assads fall, rebellerna och Europas framtid

När martyrerna kallar – Om offer och övertygelse

Autism, hierarkier och den moderna världens meningslöshet

Den eviga kampen: Konservatismens misslyckande och nationalismens framtid

Sverige: Från folkhem till maffiastat

Är världen på väg mot ett tredje världskrig?

Rättvisan som försvann

Efter Polen: Om kulturarv, Trump och svenska bananministrar

Eftervalsanalys: Donald Trump blir president, vad händer nu?

Ur arkivet: Om Gustav Adolf den store

Massinvandringen är ett sprintlopp mot avgrunden

Befolkningskris och beljugna förfäder

Om Dagens Svegot

Kontakt