Höstfunderingar från öarna

Det är höst ute på öarna. Färgglada löv yr i vinden och luften är så där krispig och kall som man vill att den ska vara. Vattnet är kallt och det krävs en bastu för att man ska kunna bada. Jag och S sitter inne i värmen och tittar ut över det blåsiga havet.

EU går med på att skjuta upp Brexit ytterligare en gång. Kommer det någonsin att bli av? EU känns mer och mer som den där riktigt obehagliga flickvännen som bara inte kan gå vidare utan klänger sig kvar vid alla minnen som finns och vägrar acceptera att det är slut.

”Jag minns Farlig förbindelse”, säger S med en rysning i den varma bastun. ”EU är på väg att bli en riktig otäck kaninkokerska”.

”Jovisst”, svarar jag, ”men är verkligen kanin den bästa liknelsen? Är inte groda en bättre? EU kokar grodan så långsamt att britterna till sist kommer att glömma av Brexit och vänja sig vid att det inte går att lämna EU:s kastrull”.

S håller inte med utan argumenterar benhårt på sin liknelse från 1987 års psykologiska thriller och jämför den med britternas dito 2019. Är inte Jean-Claude Juncker lite lik Glenn Close förresten?

Vi tar en öl och funderar på saken.

Ingves och hans vänner på Riksbanken meddelar att de kommer att höja räntan i december. Men redan nu har de beslutat om att sedan inte höja räntan förrän om tre år igen. Det ska bli spännande att se hur de kommer att agera nu när konjunkturen mattas av. Vilka verktyg kommer de då att ha i lådan?

”Det är då själve farao att man band lånen”, säger S. ”Det är ju nu man skulle ha legat rörligt. Om räntan höjs med ett litet steg i december och sedan inte alls på tre år så kommer vi ju ligga och betala för en låg nivå som vi ändå skulle ha fått”, stönar han bittert. ”Kanske det”, säger jag. ”Men varken du, jag eller Ingves vet hur pass allvarlig lågkonjunkturen kommer att bli. Han kan säga vad han vill nu, men om skiten verkligen träffar fläkten kommer han inte att ha något annat val än att höja räntan”.

”Snack”, svarar S. ”Om de hade velat höja så skulle de redan ha gjort det. Nu har högkonjunkturen passerat utan någon höjning så nu är det för sent”. Han suckar. ”Jag visste att jag inte skulle ha bundit”.

”Det kan fortfarande komma tider som kommer att göra dig glad över ditt val”, svarar jag. ”80-talets högkonjunktur skulle vara för evigt men sedan kom 90-talskraschen och räntorna chockhöjdes. Vi har ingen aning om vad som väntar runt hörnet. Upp med hakan, det kan fortfarande gå åt helsike”.

Vad kommer att hända med alla överbelånade medelsvenssons som lever och bor på artificiellt låga räntor den dagen krisen väl kommer? Vet Ingves? Vet någon? Är inte Ingves lite lik en Bond-skurk förresten?

Vi tar en öl och funderar på saken. Ute i snålblåsten ångar det om våra kroppar.

”Fuck you Greta”, säger S sammanbitet. ”Det är liksom svårt att tro på någon global uppvärmning i den här kylan”. ”Det är svårare att tro att folk över huvud taget tar henne på allvar”, mumlar jag och tar ett språng ut i vattnet. ”Visste du att autister har svårt att klä sig rätt efter väderleken”, säger jag mellan hackande tänder på väg in i bastun igen? ”De känner inte värme och kyla som vi andra”. ”Du får dem att låta omänskliga”, svarar S. ”I Gretas fall vete farao om det inte ligger något i det”, säger jag.

Väl inne i värmen igen slås vi än en gång av den fulla absurditeten i situationen. En sextonårig autist som cyniskt utnyttjas av sina sjuka föräldrar har blivit den moderna erans Messias. ”Det är bara en tidsfråga innan hon kanoniseras, märk mina ord”, säger jag. ”Franciskus är en riktigt obehaglig vänsterextremist och hon passar så väl in i hans världsbild att man nästan kan tro att han skapat henne själv i något gudsförgätet laboratorium i
Vatikanen”. ”Du menar att hon är en katolsk golem”, flinar S nöjt med havsvattnet droppande från
håret. ”Tja, det är något kusligt med de där ögonen och de där blanka runda anletsdragen gör ju att
hon ser lite leraktig ut”.

Det krävs en rubbad clownvärld för att någon som Greta Thunberg ska kunna resa jorden runt, skrika på vuxna och tas på allvar. Hur är det ens möjligt att hon inte får fler kritiska frågor av media? Varför får hon inte mothugg av seriösa miljökämpar som bara säger åt henne att hålla klaffen? Är inte Greta lite lik Den Onda Dockan förresten?

Vi tar en öl och funderar på saken.

Sverigedemokraterna ser ut att gå om Socialdemokraterna i opinionen. Åkesson kan bara luta sig tillbaka medan Löfven och resten av dårarna som nu styr anstalten Sverige gräver sina egna gravar med de största spadar de kan hitta. Seriösa (nåja) socialdemokratiska debattörer menar nu att S på allvar går mot en framtid under 20 %-strecket. Något som hade varit fullkomligt otänkbart för bara några år sedan. Vad som är orsakerna fortsätter att debatteras. S skadas av samarbetet med Miljöpartiet menar någon. Nähä, det är samarbetet med Liberalerna och Centern som sänker partiet säger någon annan. Ni har alla fel säger en tredje, ty det är samarbetet med Vänsterpartiet som skadar S.

Alla har rätt och alla har fel.

Att S störtar som ett JAS-plan i opinionen beror givetvis på att man har försökt sig på en gymnastikövning med ena benet till vänster och det andra benet åt höger och att båda sidor drar åt var sitt håll. Inte ens överlevare som Löfven kan lyckas med något sådant.

Han må vara mycket men han är ingen ballerina. ”Men allt detta spelar ingen roll”, säger jag. ”Till syvende och sist är det valdagen som räknas och dit är det långt kvar. Löfven har slagit alla odds tidigare. Senaste riksdagsvalet var han ju helt uträknad och vissa spådde ju S till under 20 % redan då”.

Vi vet alla hur det gick. Med landet i brand, en havererad offentlig sektor, skyhögt skattetryck och en framtid lika munter som en Kafka-novell gick svenskarna lik förbaskat man ur huse och röstade på sossarna.

Inte ens en flod av öl räcker till för att fundera på den saken.