Politikerna verkar ha tröttnat på sin egen skapelse

När en illa skött fritös tände eld på Dawa-moskén i Eskilstuna 2015 var Löfven och Johansson snabba på att fördöma "dådet" (de visste inte då att det var en fritös utan antog att det var en attack mot muslimer). Åren har gått men dum och dummare går på i samma hjulspår. Att en 15-årig pojke skjutits ihjäl i Malmö har nog inte undgått någon. Mordet är fokus för de flesta just nu. Pojken var ännu ett offer för det Malmö som politikerna skapat och majoriteten av Malmöborna röstat för. Eftertankens kranka blekhet har börjat komma ikapp många svenskar som applåderat massinvandring, mångkultur och generell svenskfientlighet; till den milda grad att Staffanstorp nu lockar med helvit propagandafilm. Avrättningen av 15-åringen (vi får nog sluta oss till att han var målet) kommer inte som någon överraskning. Ett kaosartat gängkrig rasar i Sydsverige och det går knappt en dag utan att det exploderat eller skjutits. Länge var regeringen tyst och folk frågade efter statsministern. Kanske ville han säga något, men antagligen rådde partiet honom att hålla tyst och låta Johansson eller Damberg att klä skott. [membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="https://www.svegot.se"] [/membership] [membership] Det blir nämligen bara fel när Löfven stammar fram sina floskler. Till sist kunde han inte vara tyst längre och som så många tillhörande hans generation tog han till Facebook för att ge sin syn på saken: – Vi vet till stora delar vad det handlar om: Tillgång till vapen och sprängmedel. Pojkar och unga män som inte ser en framtid och som väljer en katastrofal väg i livet. Knarkhandel och svarta pengar som göder gängen ekonomiskt. Vi måste angripa både vapentillgången, de kriminella och den svarta ekonomin för att bryta utvecklingen. Det kommer från mannen som suttit vid makten i en och en halv mandatperiod just nu. I och för sig, Socialdemokraterna lyckas ju protestera mot sin egen politik varenda Första maj, så det är väl inget att höja på ögonbrynen för. Värre blir det när Löfven uttalar sig och måste formulera ord som ska bilda meningar. Till SR uttalade han följande: – Jag kan bara notera det. Jag har fullt upp med att se till att människor ska känna trygghet, fullt upp med att se till att vi har kontakt med polisen, att vi vet vad polisen behöver för resurser, vad vi ska göra i regeringskansliet. Det är det som upptar min arbetsdag. Det var hans svar på att SD väcker misstroende mot Morgan "lille Mogge" Johansson. Giv statsministern rep och han hänger sig själv. Antagligen är han fullt medveten omatt den trovärdighet han må ha haft nu rinner som sand mellan fingrarna på honom. Hur ska vi annars förklara hans tystnad? Regeringen är uppenbart kraftlös – kanske till och med viljelös. När fritösen tuttade eld på moskén försökte han i vart fall tjäna politiska poäng, men när Malmö "brinner" så orkar han knappt masa sig till telefonen. Faktum är att politikerna verkar ha tröttnat på sin egen vanskapelse. Det är inte kul längre verkar de unisont känna. Vi vet alla hur det känns när det där projektet vi drog igång efter ett tag inte var så roligt som vi trodde. Och så står vi där och tittar på ett halvfärdigt lusthus eller ett rum med nedrivna tapeter. Sedan vänder vi oss om och gör något annat. Lite samma känsla utstrålar de styrande. Allt är halvhjärtat och oengagerat. Löfven låser in sig på Rosenbad och skyller på att han har fullt upp med att skapa trygghet. Kristersson skäller från sidlinjen lite grand: "Hade jag styrt hade jag lagt allt annat åt sidan och löst det här" medan Åkesson lite trött lämnar in ett misstroende mot en moloken Mogge. Poliserna är inte mycket bättre de. Vi ser ingen Elliot Ness som kliver fram och sätter ned foten. De enda som verkar ha energi i övermått är de kriminella i Malmö (och annorstädes). Den liberala demokratin verkar inte ha förmågan att brotta ned det Frankensteins monster de har skapat. "Tanken var ju så god", får jag för mig att de funderar. "Sverige skulle bli spännande med mångkultur och hundratusentals människor skulle prisa oss för vår godhet mot dem då vi öppnade gränserna." Men allt gick åt skogen och det är inte roligt längre. Många svenskar har investerat sina liv i att omfamna idén om det öppna, liberala och generösa Sverige. De har varit beredda att offra sina landsmän på vägen. De var idealister på andras bekostnad och fortfarande idag är den 15-åriga pojken som var känd av polisen mer intressant och mer värd än kvinnan som fick skallen sönderslagen av en utlänning hemmahörande i Rosengård dagen innan. Ansvarslösheten kommer att fortsätta , det kan vi vara på det klara med. Alla de som investerat i det "nya Sverige" kommer hellre förklara bort eller låtsas som inget (eller fortsätta skylla ifrån sig) hellre än att erkänna att de hade fel. Men ha förtröstan, det är uppenbart att det tär på dem. Förresten, det är inte bara de kriminella som sprudlar av energi. Också vår nationella opposition gör det och jag ser hur Det fria Sverige (det gamla trötta AB Sveriges raka motsats) får nya medlemmar varje dag ... svenskar som bestämt sig för att ta ansvar här och nu och skapa en bättre framtid. Förr eller senare kommer Sverige vara svenskt igen och vi kommer ta tillbaka vårt land ett litet stycke i taget.[/membership]

Politikerna verkar ha tröttnat på sin egen skapelse

Om idealism

NHL-kommentator fick sparken – ställde grundläggande krav på ”nyanlända”

Ännu mer från Svegot

Den stora generationsdebatten: Boomers och feminiseringen av samhället

Åsiktskorridor och avtrubbning: Har svenskarna vant sig vid våldet?

Sverigedemokraterna i Bryssel: Analys av partiets EU-valmanifest

Mångkultur blev maffiakultur

Senaste programmen

Nationalism utan principer är dömd att misslyckas

Är Syrien befriat? Assads fall, rebellerna och Europas framtid

När martyrerna kallar – Om offer och övertygelse

Autism, hierarkier och den moderna världens meningslöshet

Den eviga kampen: Konservatismens misslyckande och nationalismens framtid

Sverige: Från folkhem till maffiastat

Är världen på väg mot ett tredje världskrig?

Rättvisan som försvann

Efter Polen: Om kulturarv, Trump och svenska bananministrar

Eftervalsanalys: Donald Trump blir president, vad händer nu?

Ur arkivet: Om Gustav Adolf den store

Massinvandringen är ett sprintlopp mot avgrunden

Befolkningskris och beljugna förfäder

Judisk-kristna vadå? Teodorescus dumheter skärskådade

Ur akrivet: Vad är kristen sionism?

Om Dagens Svegot

Kontakt