Gammal sossepamp till försvar för Jöken

Januariöverenskommelsen ingicks mellan regeringspartierna S och MP samt C och L i januari. Det var uppföljaren till Decemberöverenskommelsen 2014-2018. Och precis som i filmens värld var uppföljaren snäppet sämre, och då ska man komma ihåg att den första ”filmen” var en katastrof. Överenskommelsernas mål var som bekant att hålla SD utanför allt inflytande.

Givetvis är JÖKen helt förkastlig, ovärdig ett demokratiskt land. Men den för ändå med sig en del intressanta saker eftersom den har varit problematisk för deltagarna och den för svensk politik i en sundare riktning. V tvingas låtsas vara i opposition fastän de förstås helt stöder regeringen och C och L-kraven, vilket gör partiet än mer schizofrent. C och L låtsas också vara i opposition med samma resultat, fast de tvingas stödja MP-tokerier. De påstår att de med sina 73 punkter får regeringen att föra en ”liberal” politik men riskerar att urgröpa det egna förtroendet. Alla fem partier står faktiskt med minskad tillit, både gentemot varandra och från väljarna. Slutligen bröts alliansen varmed M och KD blivit lite befriade från vänsterliberala bromsklossarna C och L – ”lite” eftersom partierna ändå är rätt fast i det vänsterliberala träsket – varmed de och SD kan närma sig varandra.

JÖKen har kritiserats från och till allt sedan den ingicks i januari. Av ovannämnda skäl, men också av ideologiska skäl inom partierna. Ett gäng f.d. socialdemokratiska socialdemokrater (lurar de i skuggorna nuförtiden eller vad?) har nu senast klagat på att JÖKen riskerar att leda till katastrofala siffror för S i nästa val. Framför allt är de oroliga för LO-problematiken eftersom majoriteten av LO:s medlemmar inte har förtroende för sossarna längre utan hellre röstar på SD eller kanske V. De menar att JÖKen leder till större klassklyftor och ojämlikhet p.g.a. samarbetet med C och L, därav väljarflykten i opinionsundersökningarna.

En annan gammal sossepamp, Jan Nygren, försvarar dock både den förda politiken och JÖKen i en debattartikel i SvD den 11 november. När det gäller politiken tar han upp fallen värnskatten, LAS och hyresfrågan. Han menar att alla de frågorna har spelat ut sin roll i politiken, även socialdemokraternas. De är inget värn mot klassklyftor och måste revideras, och då är samarbetet med C och L inget dåligt. Varför han anser JÖKen som något gott.

Men här kommer den springande punkten, nämligen de argument han anger, bredvid de sakpolitiska argumenten, samt den retorik han därvid använder. JÖK-kritikerna inom S menar att partiet har vikit sig för kraven från L och C. Men Nygren kallar det för svepande, onyanserad, slagordsmässig kritik. Och visst är det sant att JÖK-kritikerna gör så: ”Sverigedemokraterna … skrupelfri exploatering”, ”klassiska rättvisefrågor”, ”nyliberala angrepp” är ord som ständigt återkommer.

Men Nygren är lika god kålsupare. ”Vad då vika ner sig? De fyra partier som ingått överenskommelsen har faktiskt insett att det som händer i USA, i Ungern, i Polen och i Sverige (nu senast i Sölvesborg) inte är fiktion eller en dålig dokusåpa utan att det faktiskt händer.” Så uttrycker sig karlen.

Nygren använder sig av formelspråk: USA, Ungern, Polen, Sölvesborg o.s.v. Vad är det för svepande formuleringar, vad är det för skrämsel- och slagordsretorik? Han vill förstås göra sken av att länder/kommuner under konservativt styre har förlorat i demokrati och skapar orättvisor. Han säger nämligen strax efteråt att JÖKen ”innebär en god möjlighet att möta hoten mot grundläggande demokratiska värderingar”. Ergo: den politiska utvecklingen i USA, Polen, Ungern och Sölvesborg är i Nygrens föreställningsvärld ett hot mot demokratin.

Inte nog med att det är idel lögner, Nygren använder argumenten om Ungern, demokratihot m.m. enbart som neonskyltar, något som bara snabbt fångar uppmärksamhet och ska väcka en association. Givetvis säger han inte ett ord om varför Polens eller Sölvesborgs regimer skulle leda till demokratisk brist och orättvisor. På fegaste manér ser han det som något givet. Fastän det som sagt är falskt.

Ty varken Polens, Ungerns eller USAs regimer, eller för den delen SD i Sölvesborg, har uttryckt några som helst antydningar om att inskränka demokratin och har heller inte gjort någon ansats till det. De försöker åtgärda sådant som innebär hot eller underminering av landets (kommunens i Sölvesborgs fall) säkerhet och välstånd samt försöker inom den parlamentariska demokratins former utveckla sina länder/kommuner i en förnuftig och rättvis riktning. Men det finns inget som liknar det som skedde på 20- och 30-talet i Europa eller efterkrigstidens kommunistiska diktaturer runt om i världen.

Det största hotet mot demokratin i vår tid är den sortens svepande formuleringar som Jan Nygren gladeligen använder sig av. De undergräver sanningen, de bygger på fanatisk slagordsretorik, de underminerar föreställningar om moraliska idéer (t.ex. rättvisa), de skapar och upprätthåller falska föreställningar – allt i namnet att bara en syn på ett bra samhälle får gälla.

Nej, Nygren kan behålla sina svepande formuleringar för sig själv. Själv håller jag med de andra sossarna i det här fallet. Släng JÖKen i papperskorgen.