Välkommen till Clownvärlden! Där skäggiga män är barn, könsbyten sveper fram som en influensa, där det finns cirka 1488 kön och det är pride året runt! Ring polisen och få en nummerlapp. Ring sjukvården och få en gravsten. Känner du dig rädd? Är det en skrämmande värld? Lugn, Skorpan. Ta min hand så hoppar vi ner i värdeavgrunden tillsammans.
Det är lätt att känna sig matt och uppgiven inför världen vi möter varje dag. Frågorna far runt i huvudet. Varför är det så här? Ser inte alla att allt är galet? Är det mig det är fel på? Varför känner jag så här?
Jag har också haft de tankarna. Att man är den enda personen i världen som tycker att allt är sjukt och konstigt. Som den där galningen som står och skriker på torget som alla går omvägar kring och låtsas som att han inte finns. Så ensam.
Jag blev nationalist när jag fick barn. Det gick inte att tänka sig en framtid där dottern skulle säga: ”Pappa, vad fasen sysslade ni med på er tid? Ni hade det ju bra. Sedan slösade ni bort ert fädernearv. Nu är det jag som måste slåss på frontlinjen”. Så sitter man orkeslös kvar där i gungstolen och mumlar något om att man ville passa in och vad skulle grannarna säga, samtidigt som dottern hivar upp MG 42:an på axeln och går mot skyttegravarna.
Nej, det gick inte. Gymnasielagen som specialdesignades för 9 000 hazarer var den sista droppen som gjorde att jag helt övergav mina tidigare liberala övertygelser, även om min politiska omdaning började många år tidigare. Liberalismen har över huvud taget inga svar på frågorna i den tid vi lever.
Det var en lättnad att träffa andra nationalister och inse att man inte var ensam; att det fanns många, många fler som tyckte att allt var galet. Men på det hela taget är vi fortfarande en minoritet och den här världen är inte vår. Man slår på radion, sätter på TV:n eller öppnar tidningen med känslan av att Dante regisserar alltihop: ”I som här inträden, låten hoppet fara”.
Men vill du veta en hemlighet? Det är en Gudomlig komedi.
Det är stor humor att se vänstern kämpa för att få sina narrativ att gå ihop. Vi måste välkomna medeltida män från skithålsländer in i vårt land men att våldtäkterna ökar är alla mäns fel. Alla kan bli vad de vill och alla är lika men att afrikaner inte arbetar och tuggar kat beror bara på strukturell diskriminering från svenskar. Visst har bilbränderna ökat något otroligt men det har alltid eldats bilar i Sverige. Sprängningarna befinner sig nu på en sådan nivå att det får internationell uppmärksamhet men det beror på att magasinsstorlekarna i svenska jaktvapen är för stora. Det är häftigt och bra att betala skatt och vi får så mycket tillbaka samtidigt som det offentliga Sverige retirerar och havererar på område efter område. Vi måste sluta köra bil i Sverige för att rädda jordens klimat och visst kommer Kina och Indiens ledare att ta intryck av detta. Det är en storstilad uppvisning i dubbeltänk; den Orwellianska förmågan att hålla två diametralt motstridiga tankar i huvudet och hålla båda för sanna samtidigt.
Vi skrattar oss förstås fördärvade åt vänstern och deras förljugenhet och dumheter. Givetvis måste vi bekämpa deras lögner men det är svårt att orka i längden. Om man vältrar sig i dåliga nyheter så blir man gradvis svartpillrad och vips sitter man snart där och boomerpostar oironiskt på Facebook om att SVENSKEN MÅSSTE V<AKNA!!”1
När vi konfronteras med denna lavin av dumheter och ondska varje dag måste vi ha en utväg. Det måste finnas en respit. Det måste finnas en tillflyktsort. Mina damer och herrar: jag ger er clownpillret.
Det är en enorm befrielse att ta clownpillret. Att skratta åt allt elände och vägra att ta fienden på allvar. Vi tillerkänner dem inte någon auktoritet och värdighet. Vi skrattar åt dem. Att ta clownpillret är att utropa sig fri och osårbar. Det är att få sinnesfrid. Vi ser allvaret i situationen men väljer bort det svarta pillret och dess nihilism. Istället väljer vi glädje och överlägsenhet; att se kaoset som ett stort äventyr och välja bort skräcken och förtvivlan. Att se deras ondska och lögner som något dråpligt att skratta åt. Det är ett sätt att omgruppera och samla kraft. Clownpillret är den medicin vi med rätt värderingar behöver i dessa yttersta tider.
Var inte förtvivlad och arg hela tiden. Våra fiender vill att du ska vara sådan. De vet att du kommer att bränna ut dig på det sättet. Vad de absolut inte kan hantera är att få hela sin noggrant ihopsnickrade världsbild parodierad. Kalla oss inte nakna! Se på våra fina kläder! Sluta skratta! Eftersom vänstern inte har något sinne för humor kan de inte värja sig mot att bli förlöjligade. Hela deras grepp om makten bygger på att få folk att spela med i deras absurda spel och ställa upp på deras sinnessjuka idéer. Det ska vi inte göra. Vi ska underkänna deras världsbild och skratta åt dem.
De har prideflaggor, rosa hår, generande kroppsbehåring och elsparkcyklar. Vi har tutor, bjärta peruker, knallröda näsor och rullar fram på enhjulingar. De har inte en chans. Omfamna glädjen, dra styrka ur skrattet och vägra nederlag. Tillsammans tar vi och kastar en projektil av rent rått förlöjligande rakt genom deras glashus.
När det faller samman i sex miljoner skärvor tar vi av oss lösnäsorna, torkar av oss teatersminket och slänger perukerna på marken. En klar sol kommer att gå upp i horisonten och ge oss en gyllene gryning. Segern kommer att bli vår. Vi måste bara stå emot bitterheten, uppgivenheten och förtvivlan.
Här. Ta det här pillret. Det är bra för dig. Ta dem inte på allvar. Du är fri.
”God, grant me the serenity to accept the things I cannot change
Courage to change the things I can
And wisdom to know the difference”