Börjar Lena Mellin förstå att hon snart är arbetslös?

Lena Mellin är politisk kommentator på Aftonbladet och ställföreträdande utgivare för tidningen. Aftonbladet, likt i stort sett all annan gammelmedia, har de senaste åren fått uppleva den så kallade tidningsdöden — allt färre är helt enkelt intresserade av att läsa deras blaskor när alternativmedia nu finns att ta del av.

Kanske är det vad som får Lena Mellin att nu försöka låtsas som att hon alltid sett riskerna med den stora massinvandringen, trots att hon under lång tid varit rabiat invandringsförespråkare och en av de osjysstaste debattörerna på den socialdemokratiska kvällstidningen.

Den 17 november i år skriver hon att partiledarna ”borde skämmas” och anklagar riksdagen åt att ägna sig åt symbolpolitik istället för att lösa gängproblematiken.

”I årtionden har de i stort sett negligerat utvecklingen i vissa av våra förorter. Trots att alla visste att det skulle sluta i katastrof.”

Alla visste? År 2013 försökte hon göra sig lustig över dåvarande ordförande för Sverigedemokratisk Ungdom, Gustav Kasselstrand, och påstod att han levde i ett ”parallellt universum” när han hade mage att kalla invandringen för ett 40-årigt experiment:

”Ursäkta mig, den som tror att människor började invandra till Sverige för fyra årtionden sedan vet absolut ingenting om vår historia. Jag säger bara italienska stallknektar på 1500-talet, vallonska järnspecialister på 1600-talet, hansatyskar under medeltiden, finnar på 1500-talet, franska konstnärer och filosofer under 1700-talet.”

Mitt under brinnande flyktingkris 2015 skrev hon i Aftonbladet:

”Vi i Sverige har all anledning att vara stolta. Vi är inte bara ett av världens friskaste, rikaste och jämlikaste länder. Vi bor dessutom i ett land som många vill flytta till. Härligt. Tiotusentals människor kommer till vårt land vartenda år för att de vill bo här, skapa sig ett liv och se sina barn växa upp här. Hur många andra länder har den attraktionskraften? Inte många.”

Dessutom passade hon på att sprida sin typiska svenskfientlighet, där hon förklarar att ett svenskt land vore ”tråkigt”:

”Alltför utbredd homogenitet är tråkigt. Det är skojigare när alla inte är lika. Olikheter berikar, inspirerar – och gör oss lite bättre.”

Resultatet vi nu ser med parallellsamhället, avrättningar och bombdåd är resultatet av de där spännande ”olikheterna”. Det är resultatet av att ”så många vill flytta hit”. Det är resultatet av det idoga arbete Mellin och andra genomfört i årtionden för att öppna upp gränserna och omvandla Sverige till ett mångkulturellt helvete.

Sen har hon mage att klaga på politikerna.

Men vad gör det, snart är hon arbetslös. Och hon kan glömma pension, varenda sekin ska nämligen gå till att betala hennes skuld för vad hon åsamkat det svenska folket.