Desperata ministrar och desperata kommuner

Statsministern påstår att han satt problemet med gängkriminaliteten högt på agendan från första dagen som statsminister. Det rådande läget visar väl om något hur oduglig han har varit. I SVT:s Agenda (17/11) sitter han sedan och svamlar. Hur utvecklingen ska förklaras har han ingen aning om. Det har i alla fall inget som helst att göra med de senaste årens invandring. Det är han säker på. Samma brottslighet skulle ha utövats av pursvenskar ifall det inte funnits några invandrare, menar Löfven. Vidare påstår han att regeringen åtgärdar och åtgärdar. Men uppenbarligen hinner de aldrig ikapp, om de nu ens började. Dagen efter rapporteras det om en sprängning i en skola i Helsingborg och skjutningar mot en lägenhet i Uppsala. Dag efter dag med samma vara som Löfven påstår har toppat hans agenda sedan han blev statsminister för fem år sedan. Intervjun i SVT visar på full uppgivenhet.

Morgan Johansson överlevde misstroendevotum för några dagar sedan men är uppenbarligen ansatt av dödsrosslingar. Han kommer ingen vart med den organiserade brottsligheten och det osäkra lägenhet på landets gator. Det känns inte ens som om han vill åstadkomma något. Hans viskande kommentar i riksdagsdebatt med Richard Jomshof för några veckor sedan angående Jomshofs uppräkning av fruktansvärda brott i Sverige på sistone säger allt om hans arrogans och likgiltighet: ”För mig spelar det ingen roll”. Nej, uppenbarligen spelar medborgarnas utsatthet ingen roll för en handfallen justitieminister.

Peter Hultqvist tar över där Mikael Damberg, Morgan Johansson, Amanda Lind, Peter Eriksson m.fl. har börjat. Rucka på yttrandefriheten för att försvåra för nationella partier att vinna framgångar och för medborgare i allmänhet att kämpa för fortsatt frihet. D.v.s. han vill som sina kumpaner rikta demokratin till att bara vara till de etablerade partiernas och åsikternas fördel. Hans senaste utspel är att skapa engagemang för en myndighet för psykologiskt försvar som ska hämma den öppna debatten på internet. Kritik mot regeringen ska ses som samhällsomstörtande verksamhet med rötter i främmande makt (Ryssland), som därför ska kunna förbjudas, medan regeringen behöver en öppen propagandakanal direkt till folket. Är det så Hultqvists utspel ska tolkas? Desperata åtgärder av usla politiker – som kvickt närmar sig skurknivå!

De senaste åren har vi sett hur kommunerna sparar in på välfärd för att kunna bereda plats åt invandrare i massinvandringens spår och för att lägga kraft på galna projekt som klimat och könsfrihet. Nu senast ser vi hur en kommun vill sänka värmen på ålderdomshemmet och en annan vill spara in på skolornas toalettpapper. Sådana desperata åtgärder görs av politiker som står helt handfallna inför verkligheten, utan insikt eller kraft. Dag efter dag rapporteras det om sådana nedskärningar av politiker i panik.

Nu har finansminister Magdalena Andersson också försökt tänka till om verkligheten. Hon vill slå flera flugor i en smäll i sitt senaste förslag: hjälpa brottsoffer, försvåra för brottslingar och göra en liten förtjänst i statskassan – samt inte minst stjäla röster med ett intetsägande förslag som ser bra ut i tidningarna. För visst låter det bra. Hon vill att dömda brottslingar med skulder ska tas ifrån bilar, klockor, märkeskläder o.d., pengar som då kan gå till brottsoffermyndigheten, kronofogden och liknande instanser. Det låter ju utmärkt att det ska svida för banditerna. Men hur mycket pengar kan det röra sig om, och hur mycket kommer skurkarna att bry sig? Givetvis är förtjänsten minimal, troligtvis en minuspost efter byråkratiska utgifter, och brottslingarna kommer enkelt att finna sätt att behålla sitt krimskrams. Förslaget är skrattretande i sin helhet, ett uppenbart försök att flörta med medborgarna när regeringen har svikit dem. En dumsnuts dödsryckningar!