Ovärderliga kulturskatter stulna i Kristianstad

I oktober kunde kunde vi läsa om hur fyra av de tolv kanoner som tillhör monumentet som markerar 200-årsdagen för slaget vid Lund hade stulits. De hade sågats av och var försvunna. Sannolikheten att kanonerna kommer återfinnas är liten och även om kommunen ska återställa monumentet så är det en våldtäkt av vår gemensamma svenska kultur. Tyvärr är det få som bekymrar sig.

Samma sak gäller vandalisering av runstenar som sker lite då och då. 2016 förstördes en 1 000 år gammal runsten i Upplands-Bro utanför Stockholm. Någon hade sprejat en tagg på den. Med jämna mellanrum stjäls också koppartak från kyrkor.

Nu har två av Kristianstads mest kända statyer försvunnit. Det är Flora av Nils Möllerberg och Wendisten av Axel Olsson som stulits. Man misstänker att det är bronset man är ute efter – att sälja dem som skrot alltså. Antagligen kommer dessa verk – originalen i vart fall – aldrig mer synas i Kristianstad.

Dylika brott borde vara högt prioriterade, men den rådande samhällsandan är ju sådan att det svenska alltid är satt på undantag. Förutom ett fåtal så väcker inte heller dessa brott mot svenskarna någon avsky hos offren. Svensken i gemen borde vara rasande.

Gärningsmännen bryr sig inte ett dugg, så klart. Antagligen är det utländska stöldligor som fritt kan resa genom Europa. Det har EU sett till. Och skulle det röra sig om inhemska gärningsmän så har vi att göra med det uslaste avskrädet av svenskar – personer som diskvalificerat sig att vara en del av vårt samhälle. Polisen har inte tid att lägga ner de resurser som krävs. Det blir brott som är ganska säkra att genomföra.

Men värst är att svensken inte verkar bry sig. Försvarar men inte det man har så blir man av med det, detta är läxan svensken måste lära sig – innan det är för sent.