En polack, en bete, en brandsläckare, en rejäl portion mod och hopp och inspiration. Det är en kombination som är riktigt inspirerande. För det som hände på London bridge i fredags är ett tydligt bevis på att folket har både viljan och möjligheten att försvara sig själv, nu när staten så tydligt visar att den varken vill eller kan.
Det är inte ofta man känner glädje efter ett terrordåd. Ibland kan man känna lättnad när terroristen helt misslyckas med sitt dåd och inte lyckas skada någon, men lättnad är inte samma som glädje.
Glädje känner jag faktiskt efter det som hände i London i fredags. Givetvis även sorg och ilska, med tanke på de personer som fick sätta livet till eller blev skadade. De är ytterligare offer för ett människofientligt samhällsexperiment. Varje offer innebär mer blod på politikernas händer. Vi glömmer inte. Vi förlåter inte.
Glädje är kanske inte riktigt rätt ord. Men en känsla av hopp, och viss stolthet, infinner sig när man läser och ser vad det vad som hände där i London i fredags.
Usman Khan, 28 år gammal pakistanier och redan dömd för terror en gång, beväpnade sig med två knivar och satte på sig en väst som skulle likna en självmordsväst. Sedan började han hugga vilt omkring sig. Han lyckas döda två personer, och skada tre.
Khan dömdes till åtta års fängelse 2012. Han var inblandad i planeringen av ett terrordåd med mål att spränga Londonbörsen, den amerikanska ambassaden samt att mörda Boris Johnson.
Han släpptes tidigare ur fängelset och fick istället avtjäna resten av straffet med fotboja. En fotboja han hade på sig när han mördade oskyldiga människor på London bridge.
Han dödade två men det hade kunnat bli betydligt fler. En galen man med knivar är farlig. Oerhört farlig.
Att han var farlig var dock inget som Lukasz tänkte på. Lukasz, en polack, arbetade i närheten av London bridge och när han såg vad som höll på att hända slet han ned en narvalsbete(!) från väggen. Det var en väggdekoration men skulle visa sig vara ett utmärkt vapen för att få stopp på vansinniga islamister.
Tillsammans med en man beväpnad med en brandsläckare gick de genast till attack. Två knivar mot en brandsläckare och en narvalsbete.
När narvalen själv använder sin bete är det för att samla in information om vattnet den rör sig i. Beten innehåller miljontals nerver och är, till skillnad från vad många tror, inte ett vapen. Det är ett känselorgan. Det är även ett kommunikationsverktyg, eftersom forskare tror att narvalar som gnider sina betar mot varandra gör detta för att utbyta information om de vatten de har färdats i. Man har även sett att narvalen använder den för att klippa till torsk, för att lättare kunna fånga dem.
En praktisk sak, med andra ord. Även för att peta hål på terroristplaner.
Lukasz och hans kompanjon lyckades stoppa Usman Khan. De brottade helt enkelt ned honom och väntade på polisen. När polisen väl var på plats satte man några välriktade skott i Khan och bragde honom om livet. Risken för återfall i brottslig verksamhet får därmed anses vara minimal.
Hoppet och stoltheten kommer givetvis från Lukasz och brandsläckarmannens agerande. De såg en attack och gick själva till attack. Hårt och resolut. Utan tanke på sin egen säkerhet. Och det var effektivt. Så som det nästan alltid är.
För det spelar liten roll hur terroristen eller terroristerna är beväpnade. Om folkmassan de hotar går till anfall är det inte mycket de kan göra. Visst – de kan skjuta några – hugga några – spränga några. Men till slut blir de övermannade och förhoppningsvis rejält misshandlade.
Vi vet att samhället inte kan skydda oss från terrorattacker. Vi har sett det gång på gång på gång. Därför måste vi skydda oss själva. Det handlar mer om en mental inställning än om kampsportsträning, även om det ena givetvis inte utesluter det andra. Lukasz och hans kompanjon hade den rätta mentala inställningen. De gick blixtsnabbt från tanke till handling. De blev hjältar på kuppen. Och de var faktiskt inte ensamma. Flera personer ur allmänheten hjälpte till att få stopp på terroristen.
Kanske beror det på att londonborna varit så pass utsatta för terrordåd. Kanske beror det på att de helt enkelt fått nog. Kanske var detta bara en lycklig slump, att just Lukasz var i närheten. Kanske är han en unikt modig individ?
Även om så är fallet så inspirerar hans hjältedåd fler att göra detsamma. För folket har förmågan att försvara sig, så fort folket förstår att det är det enda till buds stående medlet.
Just narvalsbeten gör givetvis historien extra färgrik och har lett till mängder med rubriker över hela världen. Kanske kan en just en narvalsbete bli symbolen för när folket försvarar sig själva? När det var nog.
På riktigt.