Det fria Sverige firade två år

När man festar festar man och då fester man rejält sa Edward Blom och han hade helt rätt. Också i Bibeln är det tydligt att det finns en tid för allt, inklusive att festa. Detta tog Det fria Sverige fasta på så när föreningen fyllde två år var det dags för fest.

Och fest blev det – så som fria svenskar gör det. Ja, det finns ett speciellt sätt för oss att festa som kanske skiljer sig från folk i gemen. Alla nödvändiga ingredienser finns där och tillsammans blandades de ihop till en fantastisk kväll i Svenskarnas hus i Älgarås.

Av de återkopplingar som kommit i skrivande stund är det tydligt att arrangörerna inte är malliga utan orsak. Arrangemanget i sin helhet avlöpte väl, maten var god och drycken något i hästväg. Talarna inspirerade och framförallt – medlemmarna pratade och umgicks med varandra och återigen knöts en del band hårdare medan helt nya också tog form.

Det var ett gediget schema som inleddes redan klockan tre på eftermiddagen. Till 22 var det tänkt att klackarna skulle vara i taket och timmarna flög iväg. På denna tid hann vi med tal från fyra av fem styrelsemedlemmar samt varsitt tal från våra utländska vänner, Nick Griffin och Jim Dawson. Och vilka tal de sistnämnda bjöd på. Stående ovationer behövde inte anbefallas, de skedde spontant. Det var starka ord till fria män och kvinnor; liberalismens sågades vid fotknölarna, den moderna världens smuts drogs ut i öppen dager och en glimt av framtida vedermödor – men också seger – målades upp. De fria svenskarnas arbete med föreningen lovordas och vi alla kände oss nog litet malliga – med all rätt.

En lokal hantverkare hade överlämnat ett upphöjt eldfat och detta fick göra tjänst för den första ordentliga – och fysiska – vårdkase som DFS tänt. En kubik prima svensk ved hade staplats minutiöst av vice ordförande Patrik Larsson och när skogens kraft frigjordes av elden brann det intensivt och länge. Föreningens ordförande axlade sitt ansvar och ledde de församlade genom den ceremoni som ger tyngd åt en viktig dag som årsfirandet är. Det var utan tvekan känslomässigt, när hornstötar hördes över nejden och facklorna lyste upp mörkret.

Det är så fria svenskar festar, med en balans mellan det uppsluppna och enkla; god mat och dryck men också med ett allvar ständigt närvarande. Vi glömmer inte för en sekund den uppgift vi har, det ansvar vi har – däremot omfamnar vi det enkla faktum att utan glädje och fest; skratt och sång så dör själen. Därför sjöng vi; därför skrattade vi och därför åt och drack vi.

Med tiden och ju fler som tar ansvar för att bygga Det fria Sverige så kommer denna dag firas runt om i Sverige. På flera orter genomfördes mindre firanden eftersom platserna till huset i Älgarås var begränsade. Dessa mindre firanden kommer att bli större – och fler. De fria svenskarna vaknar!