Skam, hederskultur, normer och sex. Den senaste veckans största snackisar i den utomparlamentariska debatten är rent sprängstoff och fyllt med känslor. Men varför ser samhället generellt olika på mäns och kvinnors sexualitet? Kristoffer Hugin berättar om en evolutionär nödvändighet av skam och hederskultur.
Jag har med nöje beskådat hur Twitterkampanjen #skampatrullen blev en framgång med uppmärksamhet i såväl Aftonbladet som på Samhällsnytt, och att det således startade en debatt kring begreppet. Samtidigt har jag sett hur liberaler ställer sig helt oförstående till begreppet skam och de förstår överhuvudtaget inte varför det existerar, utan kan enbart relatera det till islamismen. Det kan således vara på sin plats att förklara varför skam överhuvudtaget existerar och varför det är nödvändigt, vilket även återknyter till min tidigare krönika.
Skam – den där inre känslan som uppstår när vi vet att vi gjort något fel eller när vi blir tillrättavisade. Fel i bemärkelsen att vi brutit mot en norm eller en regel och skäms när vi blir påkomna av andra. Normer i sig är själva fundamentet i en kultur eller i en religion – i synnerhet i de abrahamitiska religionerna, vilka genom moraliska påbud anger hur man bör eller inte bör bete sig. Normerna syftar helt enkelt till att reglera mänskligt beteende eftersom totalt gränslöst beteende leder till en kollaps av all mänsklig organisering.
”Överallt där människor bildar grupper så växer normer fram, och normerna syftar till att hålla ihop gruppen”
”Men vadå? Ingen annan ska bry sig om hur många jag ligger med!” kanske liberalen säger. Nu är det dock så att människan är en social varelse och överallt där människor bildar grupper så växer normer fram, och normerna syftar till att hålla ihop gruppen, inte att maximera njutning för individen enligt hedonistiska principer. Har man likt vad en del liberaler har, inställningen att livet går ut på att maximera njutning och personlig frihet, så har man snart inget samhälle kvar om alla lever efter denna filosofi.
I grund och botten handlar kritiken mot #skampatrullen om en total oförståelse för könsskillnader i mänsklig sexualitet, i alla bästa tabula rasa-anda. För att förklara det kort och koncist – män har i grunden en så kallad snabb livshistoria som innebär att det rent evolutionärt ligger i mäns intresse att sprida sina gener så vitt och brett som möjligt, vilket skulle innebära kortsiktiga sexuella relationer med många kvinnor.
Detta återspeglas i det faktum att män i snitt har en högre sexualdrift än kvinnor, oftare är redo för sex – om så med en främling, oftare är otrogna och så vidare. Men eftersom det blir väldigt svårt att bygga upp ett stabilt samhälle på en sådan grund måste sexualiteten begränsas genom normer och i stället uppmuntra en långsam livshistoria.
”Evolutionärt och historiskt sett så har en gravid kvinna inte haft stora chanser att överleva utan en man”
Just en sådan, en långsam livshistoria, är vad kvinnor i allmänhet har – av den simpla anledningen att ”kostnaden” för en graviditet är oerhört mycket högre för en kvinna än en man. Evolutionärt och historiskt sett så har en gravid kvinna inte haft stora chanser att överleva utan en man, och barnets överlevnadschanser är ännu lägre. Hon har således tvingats att bli kräsen med vem hon särar på benen för i syfte att försäkra sig om att mannen stannar kvar och försörjer henne och barnet.
Det är av denna anledning som kvinnor synar mäns egenskaper i sömmarna under exempelvis en dejt – hon måste försäkra sig om att han har de egenskaper som krävs för en långsiktig relation och att han inte fejkar för att få ligga.
Problemet sedan den sexuella frigörelsen, feminismen, p-pillren, fria aborter samt välfärdsstaten i stort är dock att man tagit bort alla incitament för kvinnor att kontrollera sina impulser genom att man har minimerat de negativa konsekvenserna av att ha en kortsiktig reproduktionsstrategi. Kort sagt – kvinnor har uppmuntrats att bete sig som män i den mest primala bemärkelsen. Och nu, sisådär 60 år senare, så förstår folk inte ens längre vad skam innebär eller varför det är nödvändigt.
Däremot har vi fått en stadig och kraftig ökning av ensamstående mammor, tiotusentals aborter årligen bara i Sverige, skilsmässor, barn som växer upp utan en närvarande far och tonårsdöttrar med daddy issues som reproducerar sin mammas beteende. Om någon tycker detta är helt i sin ordning så skulle jag gärna vilja ha ett bra svar på följande fråga – exakt hur har detta varit positivt för samhället?
”Däremot har vi fått en stadig och kraftig ökning av ensamstående mammor, tiotusentals aborter årligen bara i Sverige, skilsmässor, barn som växer upp utan en närvarande far”
Om det inte framgått hittills i texten så kan jag förtydliga – om kvinnor vill hitta bra män att dela livet med så ökar chanserna inte genom att fläka ut sig i sociala medier eller genom att dra hem nya killar från krogen varje helg. Chanserna ökar däremot genom att uppträda värdigt, hålla ihop benen, syna männen noggrant i sömmarna och sålla bort rötäggen som tänker med fel huvud. Men visst, det ger ju inga snabba bekräftelsekickar…
Ok, jag fattar – det är svårt och jobbigt att behärska sina impulser och sitt bekräftelsebehov. Men om alla agerade på sina nycker i stunden och fokuserade på kortsiktig behovstillfredsställelse så har vi snart ett samhälle där folk idkar könsumgänge på allmän plats, liksom missbrukande och våldsutövning. Det är inget samhälle jag tror att ens liberaler själva vill bo i men som blir det oundvikliga resultatet av deras politik. Således fyller skam en viktig funktion; att markera tydligt när man ägnar sig åt för gruppen (och som sagt ofta även för individen själv) destruktivt beteende, till dess att skammen är internaliserad såsom den var förr men tydligen inte är i dessa tider.
Det finns dock människor som skiter fullständigt i kulturella normer eller skam och ägnar sig helhjärtat åt att agera på sina impulser. Dessa bor ofta i vad som kallas en ”knarkarkvart” eller ”bordell” dit samhällets influenser inte når. Låt det stanna där utan att låta resten av samhället gå samma väg och fokusera på självförbättring i stället för bejakande av dina svagheter.
Ohämmad hedonism är nämligen något svaga människor sysslar med och är ovärdigt vita människor.