Låt inget stå i vägen för ditt julfirande

Kommer barnen hem till jul? Svar på det blir faktiskt att jag inte vet. Jag vet inte ens var mina barn ska fira jul. Har jag då varit en dålig förälder, har jag varit en dålig kulturbärare? Jag tycker inte det. Att ha haft den stora lyckan att bli mamma är stort, att uppfostra och ställa upp för sina barn både i med och motgång är helt naturligt något man självklart bara gör utan att tänka på det. Men, vem vill baka pepparkakor med mig i år?

I tidevarv när politiska åskådningar och åsikter om ett samhälle mer åt det mer svenska och traditionella hållet hånas, och tillika till och med av en del personer anses så fult att det inte längre går att träffas, då bryter vi upp, och slits isär. Vi delar på oss när den där kilen trycks in. Många gånger sker splittring oönskat och är inte något som alla ”inblandade” vill utan man finner att de man älskar allra mest mer eller mindre tyst försvinner. Hur blir det då med julklappar?

Tiden går så fort och livet känns alldeles för kort. Hur länge ska man undvika varandra, hinner man träffas innan det är försent med varma kärleksfulla möten i familjens härd så som det var innan, och, vad var det egentligen man var oense om? Känner vi varandra, eller är vi främlingar för varandra? Vad önskar sig de vuxna barnen i julklapp, hämtas barnbarnens skickade klappar ut från poststället?

Julens förberedelser rullar på som vanligt, listor måste skrivas så att allt som man alltid vill ha till jul finns med. Det är så himla mysigt, gott och hemtrevligt med vårt julfirande, vi firar många tillsammans, eller ensamma. Det är inte alltid så ”farligt” att vara ensam. Men om man inte gillar det så får man faktiskt bjuda till. Vem vill komma hit, kan vi komma hem till er?

Det duger inte att gå och vänta att bli inbjuden någonstans, man får ta tjuren vid hornen eller julgrisen vid knorren och bjuda till själv. Mitt tips blir att genom sociala medier annonsera om att man finns, och att man vill ha hem gamla eller nya vänner på en stunds traditionellt julfirande, om inte på julafton så i alla fall en stund på ”lillejulafton”. Vågar Du?

Fram med skinkan och brunkålen, sillen och vörtbrödet, värm glöggen och ställ till med en liten fest för hugade personer, eller varför inte packa ner godsakerna och bege dig (er) hem till någon som nappar på förfrågan och bjuder hem dig. Jag vet att det fungerar för jag och maken gjorde så till midsommar förra året. Här har ni oss … typ.

Det gäller att inte vara ”buskablyg”, frågan är fri och var lite lagom galen, kreativ och generös. Om vi inte själv vill ska vi inte sitta ensamma vid våra högtider, såklart ska vi vara med våra familjer men om det för tillfället inte fungerar av någon konstig onaturlig orsak, då öppnar vi dörren för fler än för Tomten.