Jag blev tafsad på och polisen kunde knappt gjort mindre

Efter att ha givit oss en rapport från motdemonstrationen i Skurup följer Eva-Marie här upp och berättar mer om hur hon blev kränkt och tafsad på av muslimernas funktionärer, för att sedan tvingas inse att svensk polis inte kunde bry sig mindre.

För tillfället, och låt det bli till en parantes, lever vi i ett splittrat och polariserat samhälle där främmande makts ”ordningspoliser” gång på gång går över gränsen. Om ni inte redan visste det så reser "ordningspoliser" över vår landsgräns och flyttar in för att både hålla sina egna landsmän i örat, och när tillfälle ges, även knipsa oss ättlingar till vikingafolk.

Det jag nu kommer att berätta är sådant som jag långt ifrån är ensam om att ha råkat ut för. I den bästa av världar hade jag som svensk i Sverige sluppit att behöva bli konfronterad och attackerad av utländsk makt i form av shariapolis, samt ej heller smärtsamt få erfara att vår inhemska polismakt tydligt står på fiendesidan.

Eva-Maries upplevelse i Skurup är en sorglig påminnelse om det anarkotyranni som breder ut sig. Logga in på Svegot Plus eller bli prenumerant nedan.

Det var så här. En stund efter att den där vansinnigt arga koranföljaren överfallit, attackerat mig och vandaliserat mitt egenhändigt tillverkade plakat ("Nej till Sharia"), blev jag tillsagd och hindrad av två personer från ”Islamiska Förbundet i Malmö”.

Två shariapoliser tog på mig, jo jag menar tog på mig. De kom tätt inpå och så hade jag plötsligt fyra utländska manliga muslimers händer på mig. Dessa två invandrade shariapoliser förbjöd mig att gå för att fotografera "deras kille”. Det var då som svensk polis brutalt knep mig i armen då han kom till shariapolisernas hjälp. Att det rådde samarbete mellan av skattemedel avlönade svensk polismakt och ”IslamiskaFörbundet i Malmö” råder det inga som helst tvivel om.

Om du som läser detta tror att du som svensk är viktig så måste jag sorgligt meddela att så är inte fallet längre, vårt folk kommer långt ner på maktelitens prioriteringslista. Jag har gått omkring och haft mina funderingar om det verkligen är så illa som man tror, och det är det. Svensk polismakt har intagit en ställning där andra går före, och det i ditt eget land.

Såklart var det en hemsk upplevelse att bli omringad av muslimska utländska män, och det i åsyn av svensk polis som inget gjorde för mig, utan precis tvärtom. Svensk polis + utländsk makt = samarbete. Det var ett svek utan dess like. Det tog en lång stund och efter enträget krav från mig innan polis bemödade sig om att ta upp en polisanmälan mot vad shariapoliserna gjorde mot mig.

Ponera att du har en högst ovillig kvinnlig polis vid din sida som irriterat och argt antecknar vad du har att säga. Jag tyckte då – som nu – att polisen skulle ta itu med de två personer jag pekade ut, alltså de som ofredade och tafsade på mig. Men nej, så jobbade inte utkommenderad polis på plats.

Poliskvinnan skrek åt mig då jag bad henne för en stund avbryta min polisanmälan för att istället passa på att ta uppgifter på de två muslimer som antastat mig. Jag såg nämligen att förberedde sig på att försvinna ”hem” till Malmö. Nej och åter nej, hon valde att förhålla sig passiv: ”Sluta nu, jag gör ju som du vill och tar upp en anmälan. Hur ska du ha det? Ska jag ta upp din anmälan eller inte?" Vad svarar man på det?

Jag får ju tillstå att poliskvinnans uppförande mot mig var omoget och barnsligt, skrika som en barnunge samtidigt som jag med all tydlighet såg och förstod vad hon sysslade med. Jag sa: "Du, jag förstår och ser vad du håller på med, medan du frågar mig och skriver så försvinner de jag polisanmäler och det är precis det du vill.” Hon replikerade: "Hur ska du ha det? Nu får du sluta. Ska jag ta din anmälan eller inte?". "Skriv du för det är din skyldighet, men jag ser vad du håller på med", sa jag.

Så var de två shariapoliserna borta, de hade rest till Malmö och ingen annan än jag brydde sig. Poliskvinnan stoppade ner sin handdator i fickan och gick de två stegen bort till sina kollegor och vände demonstrativt mig ryggen. Punkt.

Jag kan inte lova att detta inte händer mig igen , det är svårt att lyda shariapoliser när man inte är van vid det. Om inte fler protesterar och vid demokratiska val röstar fram andra sorters politiker som sätter svenskars väl främst, då tvingas våra barn och kommande generationer vänja sig vid underkastelse gentemot främmande makt. Tänk till lite, anser inte ni som jag att vi har våra förfäders strävan åt oss att förvalta? Vi är sprungna från vikingablod, det måste vi komma ihåg. Vi fortsätter vår strävan. Jag tackar min lyckliga stjärna att modiga personer gick i bräschen och bildade föreningen Det fria Sverige , ett andningshål tillsammans med gott kamratskap och inspirationskälla.

Jag blev tafsad på och polisen kunde knappt gjort mindre

Jalles poetiska ark – del 40: Frödings uppror mot pryderiet

Postnord riskerar konkurs – inte så förvånande

Ännu mer från Svegot

Fritt fram att ge sig på en tant som demonstrerar mot sharia

Peshmergakvinna vill styra svenska skolan

Motdemonstration mot motdemonstration

Låt oss vara ärliga i debatten om slöjförbud

Senaste programmen

Efter Polen: Om kulturarv, Trump och svenska bananministrar

Eftervalsanalys: Donald Trump blir president, vad händer nu?

Ur arkivet: Om Gustav Adolf den store

Massinvandringen är ett sprintlopp mot avgrunden

Befolkningskris och beljugna förfäder

Judisk-kristna vadå? Teodorescus dumheter skärskådade

Ur akrivet: Vad är kristen sionism?

Lärarkåren blev kriminellt gäng och Trump blev Hitler

En svensk framtid kan aldrig vara röd

Ras, rasism och antirasism

Politikerföraktet är för lågt i Sverige

Den stora generationsdebatten: Boomers och feminiseringen av samhället

Åsiktskorridor och avtrubbning: Har svenskarna vant sig vid våldet?

Att ljuga och stjäla som en socialdemokrat

Vad väntar i framtiden och är du förberedd?

Om Dagens Svegot

Kontakt