Nu smäller det så frekvent i Sverige att de olika tillfällena blandas ihop. Att vakna och läsa om ett sprängdåd får en inte att höja på ögonbrynen ens. Det som förvånar istället idag är politikernas bristande empati. Eller är den kanske bara förbehållen somliga? Eller står vi inför en helt ny situation?
Det finns en del klara minnesbilder då politiker på senare tid bemödat sig att ”besöka verkligheten”. Inte att de visat upp sig i någon folkpark, omgiven av sina beundrare. Nej, att de faktiskt besökt en plats i Sverige där saker och ting gått åt skogen. Visst kan man förstå dem till del. Det är ju inte så kul att se konsekvenserna av den politik man för, vilken leder till att det går åt skogen för folk i gemen. Antagligen finns Carl Bildts besök i Rinkeby kvar i minnet – ni minns kanske tillfället? Han var där tillsammans med någon ministerkollega (detta var samtidigt som ”Lasermannen” härjade) och skulle visa handlingskraft. Det uppskattades inte. När sedan kollegan ville stämma upp i sång, närmare bestämt ”We Shall Overcome”, var det episka fejlet ett faktum. Ett annat minnesvärt ögonblick var när Ilmar Reepalu blev hotad då han spankulerade runt i Malmös sjaskigare delar tillsammans med Janne Josefsson. Allt fångades på film.
Med det inte sagt att politiker inte visar upp sig. Men de väljer sina tillfällen, vilka säger en hel del om vad som gäller. Exempelvis är det populärt med kippavandring i offentligheten. Den judiska minoriteten drar folk och så klart vill politikerna visa sitt stöd till dem. Att få Sveriges toppolitiker att delta är inget större problem.
Att besöka moskéer gillar man också att göra. Avgående V-ledaren Jonas Sjöstedt hälsade på i Stockholms moské 2016 vilket fick moskédirektören att utbrista:
”Sverige har varit ett föregångsland i en normalisering av förbindelserna med islamisterna, både på gräsrotsnivå genom officiella kontakter med det civila samhällets organisationer och islamiska institutioner som är kända för att tillhöra det Muslimska brödraskapets ideologiska skola”.
Efter Anton Lundin Petterssons skolattack i Trollhättan så var Stefan Löfven snabbt på plats och visade upp sig. Han passade på att mumla några ord om ”avståndstagande” och ”solidaritet”. Sammalunda efter terrorattacken i Stockholm. Nej, han gick inte ut timmarna efter för att ingjuta mod i befolkningen, men han var med på minnesstunden några dagar senare.
Mönstret är brutet med politikernas tystnad. Varför och vad är på gång? Läs mer genom att logga in på Svegot Plus, eller teckna en prenumeration nedan.