Inom damhockeyn höjs nu röster mot vänsteridén om lika lön

Länge har röster höjts för att damidrotten ska få samma uppmärksamhet och kanske framförallt samma typ av löner som florerar inom herridrotten. Och trots mer tv-tid och allmänt uppmuntrande från sportetablissemanget så är fortfarande inte svenska folket lika intresserade av damidrott. Någonting som då märks på publiksiffror och tittarsiffror. Vilket generar mindre pengar inom sporten.

– Jag tycker att löneskillnaden är rimlig. Om du tittar hur det är på matcherna så är det absolut ingen publik och det är svårt att locka sponsorer. Linköping försökte nyligen med ett arrangemang där de skulle slå publikrekord. Då hämtade 3 600 ut biljetter, och till nästa match var 60 av dem tillbaka, säger Sofia Reideborn, målvakt i damhockeyns högsta liga, till Sportbladet.

Till skillnad från verklighetsfrånvända feminister verkar Reideborn ge damhockeyn en mer nyanserad röst.
– Vi kommer att kämpa för att det ska bli bättre men just nu kan vi inte bevisa att vi förtjänar att tjäna mer än vi gör. Det är bara att inse, vi har en produkt som ingen vill se och vi spelar i B-VM.

Och det är pudelns kärna. Man har en produkt som inte håller måttet, en produkt som människor inte vill betala för. Det är då uppfriskande att se unga tjejer som Sofia Reideborn som förstår att det inte handlar om att gnälla utan om att arbeta om man vill nå liknande löner som herrarna.