Barn av solen

Oh boy!
Rena gudagåvan, är det konstigt att jag är glad?
För solen skiner ju och du är här
Och jorden spinner i sin himlasfär
Och faktiskt när man mår på detta vis
Är världen nära på ett paradis

Jag kommer på mig själv med att nynna på Peps gamla dänga när jag går längs med älven på min lunchpromenad. Äntligen lite sol! Äntligen lite ljus!

Hela den här hösten har varit bedrövlig. Det mest uttjatade av alla samtalsämnen har varit behäftat med en sällsynt tyngd och allvar de senaste månaderna. Sedan oktober har vi haft samma väder hela tiden här på västkusten: 6 plusgrader och regn med en mörk himmel som fond till denna gråa verklighet. Och där på horisonten – liemannen som närmar sig på sin häst för att göra slut på lidandet. Det har varit till synes oändligt mörkt och blött. Visst, om man inte bor norröver i landet får man räkna med att vintrarna kanske inte är täckta av snö, men i år har det varit extremt tråkigt och grått. Det var fantastiskt att åka upp till Jämtland över nyår för där fanns det i alla fall snö och det gör ju onekligen sitt för att lysa upp tillvaron. Det blir ett helt annat ljus med ett tjockt lager av snö som reflekterar dagsljuset. Så fort vi kom ett par timmar söderöver på vår resa hemåt var det samma gråa trista historia igen och vi var tillbaka i den slaskiga verkligheten. Men nu helt plötsligt skiner solen från en blå himmel och jag mår så otroligt bra.

Det är inte bara jag. Alla hundägare som surmulet varit ute och rastat sina husdjur under denna utdragna höst har sett allt annat än roade ut. Hundarna har inte sett speciellt glada ut de heller. Men nu springer hundarna över grönytorna och husse och matte njuter i solskenet. Alla vi som har fått torka av regnblöta och leriga hundar vet att man inte direkt blir på bättre humör av att behöva göra det när man väl kommer hem.

Vi har haft anledning att tänka en hel del på solen under den här sensationellt mörka och grådaskiga hösten. När man pratar om hälsoeffekter och solljus tänker många av oss först och främst på D-vitamin. Detta produceras av våra kroppar när vi vistas utomhus i solljus. Visste du förresten att det finns ett förstadium till D-vitamin latent i vår hud? Detta aktiveras och blir riktigt D-vitamin när huden utsätts för solstrålar som innehåller UV-ljus. D-vitamin hjälper kroppen att ta upp kalcium genom tarmen och stärker vårt skelett, något vi delar med alla landlevande djur. Det sker mycket forskning om D-vitamin och forskare menar att det är bra mot blodproppar och hjärt-kärlsjukdomar och att det är bra för att förebygga diabetes. Då har vi inte ens pratat om den psykiska hälsan. Brist på D-vitamin kan orsaka trötthet och i värsta fall årstidsbunden depression.

Vi är nog många som kan känna oss som en duracellkanin inne på det sista andetaget med döende batterier när det är som mörkast.

Jag var ute i skärgården i helgen och söndagen bjöd på kanonväder. Samma som idag: kallt, klart och soligt. Plötsligt var vägarna och stigarna fulla med folk som var ute och promenerade när inte en människa har setts till på flera månader. På nästan varenda bänk såg jag folk sitta med ansiktena vända mot solen med stängda ögon. Man hade kunnat tro att det var maj månad men vi var alla rejält påpälsade med vinterjackor och mössor och kvicksilvret visade bara på ett par små plusgrader.

Men det spelar ingen roll. Det är soligt. Det är ljust. Vi ska ut.

Vi har alla våra sätt att handskas med mörkret. Vanligtvis har jag inte så mycket emot vintern. Visst, det blir mörkt tidigt på dagarna men det går väl att leva med när det lackar mot jul och juleljusen tänds? Men den här vintern, herrejösses – jag har tryckt i mig D-vitaminer som att det vore godis. Bristen på ljus har gjort att det bitvis har känts som att min hud varit på väg att bli genomskinlig. Det har varit en stor fördel att dottern är en utemänniska som inte trivs med att vara inomhus hela dagarna, även om jag tycker att de är rätt bra på hennes skola med att aktivera barnen utomhus. Trots att vädret inte varit det bästa har vi sett till att komma ut och gått till lekparker, gått ut och picknickat, grillat korv och så vidare. Om det inte vore för henne hade jag nog mycket väl kunnat vara inomhus mer under denna ohyggliga höst och vinter. Hundar och barn gott folk – de behövs.

Vi nordeuropéer har blivit välsignade med ljus hud. Ljus hud är mycket mer effektivt för att producera D-vitamin. Vi behöver inte så mycket solsken för att kunna överleva i vårt klimat. Men jag funderar på om det kanske gör oss ännu mer tacksamma för det ljus vi får? Jag vet inget annat folk som kastar av plaggen så fort det går fram på vårkanten och kan spendera timtal utomhus i solen, när det knappt ens är plusgrader i skuggan. Vi tar inte solen för given efter den mörka vintern och vi firar dess återkomst i det närmaste religiöst. Även om inte alla tänker på det i religiösa termer så agerar vi sannerligen tillbedjande. Det är det som slår mig när jag går omkring här en februaridag och ser alla glada människor som vandrar i solen. Vi är soldyrkare. 

Just att vi har årstider i Sverige är en stor anledning till att jag älskar det här landet. För mycket av detsamma blir man nog knäpp av. Jag minns några gamla vänner till mina föräldrar. Deras företag gick så bra att de kunde sälja av det för en rejäl slant och gå i tidig pension. Barnen var utflugna och det vara bara att välja och vraka. Vi flyttar till Spanien, sa de längtansfullt och sagt och gjort så hade de köpt ett hus på solkusten. Första dagen: soligt och varmt. Härligt. Andra dagen: soligt och varmt. Härligt. Tredje dagen: soligt och varmt. Härligt. Ett drygt år stod de ut, sedan sålde de huset och flyttade hem. Varför, frågade alla deras vänner? Det fanns inga årstider, kom svaret. Jag förstår dem. Det måste vara som att leva i ett vakuum.

Likt alla skandinaver är jag ett barn av solen. Jag är ute så mycket jag kan och njuter i fulla drag av sommaren. Men jag njuter lika mycket när hösten drar in och luften blir kall och klar. Växlingarna markerar tidens gång och jag känner mig levande. Visst kan jag låta bitter över denna sorgesamma ursäkt till höst och vinter, men just nu njuter jag av det inte regnar på mig även om det är långt kvar till våren.

Så upp och hoppa, det är sol idag
Och en så’n dag kan man inte ligga och dra

Oh boy!