Skrämmande vittnesmål från Stockholms sjukvårdsupprop

Jag har ibland frågat mig hur många liv som hade kunnat räddas om vi haft en fungerande sjukvård. Svaret är många. Väldigt många. Det förstår man när man läser de hundratals vittnesmål som vårdanställda skrivit på sjukhusuppropets hemsida.

Jag ser mig som en relativt modig person, trots allt. Det är inte speciellt mycket som skrämmer mig. Men jag har en rädsla, en som är återkommande och som kan få mig att vakna kallsvettig. Det är rädslan för att skada sig. För att bryta ett ben, få hjärnskakning, cancer eller någon annan allvarlig sjukdom.

Och det är egentligen inte skadan eller sjukdomen i sig som skrämmer mig. Det är att behöva söka sjukvård. Att åka till akuten, och all den väntan, kaos och förnedring som väntar där.

Mina rädslor är på intet sätt ogrundade. Vi har under flera år kunnat läsa larmrapporter från sjukvården där anställda försöker varna för överbeläggning, personalbrist, en oerhörd stress som leder till utbrändhet och uppsägningar och framförallt en allt sämre patientsäkerhet. Människor dör i onödan, helt enkelt.

Detta har till stor del viftats bort som ”skrämselpropaganda”, exempelvis av SVT själva som pekade ut facebooksidan ”Rädda vården” som en ”skrämselsida”.

Stress, lidande och död i sjukhuskorridorerna

I dagsläget kan man läsa 373 vittnesmål från läkare, sjuksköterskor och undersköterskor på sjukhusuppropet.se. De ger en samstämmig bild som mer påminner om en fältsjukhus i krig än något annat. Det är konstant underbemannat och även mycket allvarligt sjuka patienter får vänta i timtal, vilket flera gånger lett till att patienten avlider. Ett exempel är vittnesmål nummer fyra. En misstänkt berusad person kommer in och på grund av överbelastning blir det ingen noggrann undersökning. Ingen noterar att personen har en sårskada vid tinningen. Personen har troligen ramlat och har en allvarlig hjärnblödning. När detta väl upptäcks är det för sent. Personen avlider.

En annan patient kommer in med dåligt allmäntillstånd. Blir lagd på en brits. Ingen tillsyn. Ingen personal finns att tillgå. Personen påträffas livlös och kall på morgonen.

Ett barnlängtande par får veta att deras nyfödda är död. Läkaren var upptagen med en annan patient. Barnet hade möjligen kunnat räddas.

Slet ut ett livlöst, blått och slappt barn. Att möta blicken hos det barnlängtande paret var fruktansvärt. Barnet hade möjligtvis kunnat överleva om det det fanns fler barnmorskor och läkare som kunnat ingripa tidigare. – Läkare, vittnesmål 14

Droger istället för tillsyn

Det är vanligt att ge oroliga patienter droger istället för tillsyn för att minska arbetsbelastningen. Ett vittne berättar att hon först tyckte detta var ett fruktansvärt sätt behandla patienter men har insett att det är den bästa lösningen i en fruktansvärd situation. Man ger oroliga och smärtpåverkade kvinnor som ska föda barn ryggmärgsbedövning för att de inte ska larma så ofta, för att frigöra personal. Man ger lugnande medicin till oroliga och förvirrade patienter när de egentligen bara behöver ha någon bredvid sig att prata med.

Viktiga provsvar blir felmärkta, akuta kejsarsnitt blir inte av, personer får ligga i timtal med pågående hjärtinfarkter. Felmedicinering leder till hjärnblödningar och andra allvarliga symptom som ofta missas helt eller upptäcks alldeles för sent. Döda patienter ligger i flera timmar i allmänna utrymmen innan det finns tid att frakta bort dem.

Patienter skickas hem så fort ”de kan stå”, ofta allvarligt sjuka. Många är tillbaka redan dagen efter. Vissa kommer inte tillbaka alls då de varit så sjuka att de dör hemma.

Ledningen mörkar

En läkare, som sagt upp sig, vittnar om hur en sjukhuschef mörkat sanningen för media. Läkaren berättar om ett fullständigt kaotiskt arbetspass. Det fanns inga erfarna sjuksköterskor eller undersköterskor alls, de hade alla sagt upp sig på grund av för hög arbetsbelastning. Röntgenavdelningen stängd. 42 patienter i kö, varav 30 ingen ens har hunnit undersöka. Inga platser på sjukhuset, vilket innebar att de patienter som togs in på akuten skulle bli kvar där. Och just det – två ambulanser har precis kommit in så läkaren var tvungen att skynda sig dit för att möta upp dem. En sista sak; den andra akutjouren behövde handledning eftersom detta var personens första pass på akuten.

På morgonen kontaktar en av sjuksköterskorna media för att larma om kaoset. Journalisten kontaktar sjukhuschefen som berättar att patientsäkerheten aldrig varit hotad. Sjukhuschefen bemödade sig inte ens att kontakta de som jobbar under natten för att informera sig om läget.

Det var då läkaren sade upp sig i protest.

Värre än man vågade gissa

Det verkar vara än värre än vad man kunnat gissa, i ett land där politikerna fortfarande vågar säga att vi har en bra sjukvård. Där vissa medborgare kanske delar denna uppfattningen. Alla lösningar börjar med att erkänna att det finns ett problem och media och politiker kommer få mycket svårt att sopa alla dessa förstahandsvittnesmål under mattan.

Hjälp till att sprida detta, stöd alla de läkare, och sjuksköterskor som fortfarande, trots allt, kämpar på med att rädda liv. Många har redan slutat, och fler än fler kommer snart att säga upp sig.

Kanske måste sjukvården, som så mycket annat, fullständigt kollapsa innan vi ser en bättring? Mycket tyder på det. Och många svenskar kommer få lida för detta.