Hets mot folkgrupp – lagen värdig en bananrepublik

Undertecknad blev själv dömd för hets mot folkgrupp under hösten 2018. Anmälare var djurplågaren känd som Näthatsgranskaren Tomas Åberg som hade infiltrerat en privat grupp på Facebook och riktat in sig specifikt på mig. Polisanmälan gällde åsiktsbrott, ledde till åtal och senare även till fällande dom. På samtliga åtta punkter. Med eniga nämndemän.

HMF-lagen reglererar i första hand yttringar av åsikter, inte brottsfall per se, och ”brottet” har dessutom sällan några offer. En hel grupp anses vara offer för någons åsikt, även om ingen gjort anspråk på att ta tagit skada av åsikten. I de allra flesta fall är det kränkta vänsterblivna som gör anmälan, åtalar och utdömer straff. Åsiktsbrottslagen hets mot folkgrupp är en extremt folkfientlig lag och jag skall förklara varför.

För det första utgår lagen ifrån att majoritetsbefolkningen ska tåla ”lite skit” bara för att den är majoritet, medan minoritetsgrupper inte anses tåla lika mycket. Utgår man ifrån att statsmakten eller befolkningen aktivt förtrycker minoriteter så kan jag förstå detta. Men så ser det knappast ut i Sverige. Våld och trakasserier utövas av minoriteter mot svenskar, så verkligheten är den omvända gentemot utgångspunkten. Således blir lagen ett direkt hot mot det svenska folket.

En rättsprincip är även att ”alla är lika inför lagen”. Men när man gör skillnad på grupper och tolkar lagen olika beroende på vem som är förövare och vem som är offer, så är alla inte längre lika inför lagen. Mig veterligen existerar inte en enda fällande dom för hets mot svenskar, sannolikt beroende på att sådana fall inte ens går till åtal. När unga invandrarmän ger sig på svenskar och uttrycker sitt förakt så utgör föraktet inget lagbrott, medan om en svensk fäller en olämplig kommentar mot dessa så är det plötsligt HMF.