Skidbacken – och andra vita bastioner

Vi bestämde oss för att åka till ett nytt ställe på sportlovet. Familjen har åkt skidor i Norge, Sverige och Alperna men i år bestämde vi oss för att prova något nytt. Vi åkte till Pyrenéerna. Snacka om lyckträff. Veckan innan vi kom dit dumpade det en dryg meter snö och vi hade strålande sol varje dag vi var där. Det var bara att buga och bocka. Det är inte speciellt ofta som man måste smörja in trynet med solskyddsfaktor 50 på en skidsemester, men i år var vi tvungna att göra det. Billigt att äta och dricka var det också.

Det var en härlig vecka. Barnen var glada och avancerade en hel del i sin åkning. Vi vuxna var i vår tur glada över glada barn och härligt väder. Ett och annat glas cava i solen med vidunderlig utsikt över de vackra bergen gjorde förstås sitt till.

Natur, motion och familjegemenskap. Vad mer kan man begära? Jo, att det är vitt. I dubbel bemärkelse. Och etniskt sett är skidåkning en av de få sista vita bastionerna. Även om vi befann oss på sydligare breddgrader var det i stort sett etniskt homogent uppe på bergen. Det är likadant om du åker till skidorter i Norge, Sverige eller Tyrolen. Främlingarna förstår sig inte på natur och motion och det ska vi givetvis vara glada över. Det är oerhört skönt att det finns denna typ av andningshål där man kan få slippa skränande araber och tjattrande afrikaner. De får hemskt gärna skrika och tjattra om de nu så förtvivlat gärna vill. I sina hemländer. Vill jag ha skrik och tjatter så kan jag ju resa dit i så fall (antyder att något sådant skulle vara av intresse…).

Över året går mina stora vita gemenskaper i säsonger. Under säsongen reflekterar jag över detta, då det står i så bjärt kontrast till det vardagliga multikultiinfernot. Under vinter och vår har jag skidsäsongen. Under sommaren har jag båtlivet. Under hösten (och andra delar av året) har jag jakten. Skidor, båtliv och jakt har det gemensamt att det är vita fritidsintressen. De har också det gemensamt att det är naturbaserade upplevelser.

Kolla på mellanösternmänniskorna på din ort. Är det ett sportigt gäng? Nja, inte direkt va? De går på gymmet men dit går de bara motiverade av fåfänga. Man vill ha muskler att kråma sig med. Men på fritiden? De går inte ut i naturen och de uppskattar inte årstidernas skiftningar. Allra helst sitter de på någon uteservering och dricker Red Bull och röker cigaretter, spanandes efter berusade kvinnor att utnyttja. Handen på hjärtat – kan ni ens se dem överleva en campinghelg? Tio mot ett att de skulle göra i brallan vid åsynen av första igelkott.

Under en veckas skidåkning på en stor vintersportort i Pyrenéerna såg jag en enda svart man. Han åkte skidor och ingick i ett i övrigt helvitt brittiskt resesällskap. Han och hans vänner stod framför oss i liftkön. Det var dock inte hans hudfärg som fick mig att uppmärksamma honom. Snubben pratade en så bred cockneydialekt att jag förväntade mig att det skulle utbryta afternoon tea runt oss vilken sekund som helst om han fortsatte att prata. Från ingenstans skulle kypare med stärkta vita kragar komma indansande med tékannor, light sandwiches och bord med vita linnedukar. Mary Poppins skulle komma inseglande med sitt paraply ovanför liften och fullskalig musikal braka loss. Detta skedde dessbättre inte. Det är svårt att dansa iförd pjäxor. Tro mig, jag har provat det på åtskilliga after skier. Hur som helst är skidåkning en klart vit aktivitet. Det är inte för utan som många av främlingarna i vårt land hänvisas till som kommande från ”icke skidåkande nation” av kriminalvården.

Båtliv är en inte bara implicit utan explicit vit aktivitet. För det första kommer många av invällarna från ökenländer. Simning och båtliv är liksom inte riktigt en naturlig aktivitet för dem. Ni minns väl hur det svenska föreningslivet kastade sig över alla stackars ensamkommande ”barn” och skulle lära dessa att simma? Tack som tusan Svenska Livräddningssällskapet. Nu har vi dem på badplatserna också. Apropå nysvenskar på badplatser: jag minns för ett antal år sedan då jag och dottern var på en badplats i Västsverige. Ett gäng unga och givetvis högljudda invandrarkillar gick förbi som att de ägde stället. Deras språk var fascinerade. Jag tror att gruppen på tio personer var uppe i cirka 100 ”mannen” per minut. Det var en solig försommardag. Plötsligt ser jag en av dem gripas av stunden. Han går liksom lite långsammare än de andra och ögonen fastnar på havet som glittrar likt en miljon diamanter i solen. Lätta moln driver förbi. Himlen och havet är så intensivt blå som man tänker sig att det ska se ut en vacker sommardag. Han grips av stunden och försöker kommunicera sina känslor till sina kamrater: ”Ey – kolla vilket coolt vatten”. Poesi.

Alltså får svensken ta till båten för att komma undan alla dreglande våldtäktshazarer och badplatser fyllda av hiphopens bongotrummedunk. Ute till havs är du faktiskt fri från multikulturalismen. Det finns liksom inget intresse för segling eller motorbåt i förorterna. Varför äga en Hallberg-Rassy när du kan äga en Mercedes? Därtill är jag övertygad om att havet, denna okända miljö, skrämmer livet ur dem. Om du går genom en valfri gästhamn om sommaren är det vitare än ett Ku Klux Klan-rally. Men istället för att elda kors tänder båtfolket sina portabla små grillar i gästhamnarna. Det har också sin charm.

När så höstvindarna driver in och löven färgas röda tänds en annan längtan i svenskens bröst: jakt i höstskogar. Jag har tidigare på denna sida skrivit om jakt och ett mer ursvenskt fritidsintresse finns väl knappast? Du får möta naturen, uppleva spänning, se vilda djur och lära dig massor om flora och fauna. Därtill så lär du dig korrekt vapenhantering och ansvarsfullt vapenägande och det är nog så viktigt i sig. Babbarna däremot skjuter helst med smuggelvapen från Balkan. Jägarexamen? Jaktvapen för en kriminell karriär? Det är det väl bara Morgan Johansson som tror på. Det är ju bara att knacka på hos den lokala hälaren i trappuppgången bredvid så fixar han bonusgranater åt dig också. Vet ni vad en handgranat kostar på svarta marknaden förresten? Cirka tjugo kronor. Köper du ett par andra vapen så kan hälaren bjuda på några granater. En sorts förorts-happy hour.

Nej, vi ska nog vara glada att vi vita svenskar få ha detta fritidsintresse för oss själva. Det sista vi vill är väl att Muhammed och Ahmed ska gå ut i skog och mark och brassa på med full auto mot något stackars rådjur. Att jaga älg med handgranater känns ju också ganska stökigt. Framför allt skulle det störa viltet för oss seriösa jägare. Men vi behöver inte oroa oss för det. Främlingarna vill stanna i sina städer och förorter. De är livrädda för skogarnas torn och markernas majestät.

Skidor, båtliv och jakt. Jag är inte ensam om att ha dessa intressen. Vi har ett helt vårlov som heter sportlov dedikerat till skidåkning. Var sjätte svensk äger en fritidsbåt. Det finns cirka 300 000 jägare i Sverige. Dessa aktiviteter är näst intill explicit vita. Så nu undrar jag – vilka vita fritidsintressen har just du, kära läsare? Vilka tips har du att dela med dig av? Logga in och dela med dig av dina favoritintressen i kommentarerna nedan. Kanske har du ett jättebra tips som någon annan skulle ha glädje av? Kanske är du sugen på att börja med något och söker andra att göra det med och är osäker på hur du ska börja? Kanske har du ett intresse som inte är vitt men som du vill göra vitare tillsammans med andra likasinnade? Låt se vad ni har att komma med så kanske jag kan skriva om det framöver? Jag vet att jag har varit usel på att svara på era kommentarer men det är för att jag inte har vetat om dem. Detta ska det bli ändring på. Tack för alla glada tillrop, musiktips och synpunkter. Vi ses i kommentarerna, gott folk!