Manligt och kvinnligt bland möss och människor

Man går där och känner sig så modern, och den känslan började för undertecknad redan på 70-talet. Slitna jeans, collegetröjor och långt hår, så såg vi ut både unga män och unga kvinnor, klänning var töntigt och slipsen var ett helt onödigt och passé klädesplagg. De vuxna skakade sina huvuden och ansåg att dagens ungdom var som sjaskiga slashasar. Kunde vi inte se det själv? Nej.

Mitt under jeansuniformstiden under tidigt 80-tal smög sig velour in och blev modernt. Vi lyssnade på proggmusik och då var det skönt att klä sig mjukt och mysigt. ”Revolutionen” och ”klasskampen” skulle föras med musik, knutna nävar och dyra trendiga plagg i ljungfärg från butik Jane Wikström.

För en ung man skavde denna mjuka dräkt, det var liksom mot naturen. Men vad förstod vi starka kvinnor något om det. Unga män formligen släpades mot sin vilja in i mjukisbutiken för husfridens skull. När man ser tillbaka till den tiden då kommer skuldkänslor fram. Våra män var så snälla, men kanske allt för fogliga. Det är dags att rannsaka sig och ett förlåt är kanske på sin plats, det vill säga ifall man fortfarande har sin man vid sin sida trots allt man styrt och ställt med. Förlåt. För min egen del gör jag bot genom i nutid kämpa mig med på sessioner inne på Clas Ohlson.