Prepping med familjen och soffkuddsätande plebejer

”Här kommer all corona-chan på en och samma gång” (melodi: Här kommer alla känslorna på en och samma gång)

Jag borde ha förstått då när du hostade hårt

Att allting har ett slut

Att hålla hälsan är svårt

Nu ligger jag i frossa på sjukhuskällarens betong

Och här kommer all corona-chan på en och samma gång

Här kommer all corona-chan på en och samma gång

Nynnandes på Per Gessle åkte vi iväg för lite gammal hederlig familjeprepping. I takt med att coronaviruset begav sig ut på världsturné blev vi mer och mer fundersamma. Visst, dödligheten är fortsatt låg och ingen i familjen befinner sig väl direkt i någon riskkategori. Vi är över lag rätt så hälsosamma och rosenkindade. 

Det som liksom avgjorde saken för mig var en intervju i P1 med Sveriges statsepidemiolog Anders Tegnell. Jag var ute och körde och knäppte på radion. ”Aha, en intervju med någon som har koll på läget” tänkte jag (ja, jag vet – kalla mig naiv) och höjde volymen. Jag höll på att köra in i en bropelare. Inte av chock utan bara för att få slut på eländet. Killen hade ju inte gjort sitt arbete ordentligt om han prånglade ut panik till den breda massan men alltså, jösses, han hade väl åtminstone kunnat låta som att han brydde sig liiite grann i alla fall?

Han kanske hade tagit en rejäl dos lugnande innan intervjun men herr Tegnell var ju så tillbakalutad att han praktiskt taget låg på golvet när man intervjuade honom:

”Ja alltså nä jag vet inte. Lite virus har väl aldrig dödat någon. Ja, jo, det sprider sig men det visste vi ju. Tvätta händerna någon gång emellanåt och försök att inte nysa främlingar i ansiktet. Hålla sig i karantän om man varit i ett drabbat land? Kontroller på flygplatserna? Reseförbud till vissa länder? Hördu nu tycker jag att du börjar låta obehagligt fascistisk. Det var så det började på 30-talet. Har man varit i ett drabbat område och har symptom är det bara att ringa till 1177 så löser det sig så fint så. Självklart ska alla barn gå till skolan som vanligt. Indoktrineringen får inte avbrytas. Vår beredskap är god och fladdermussoppa är delikat”.

Jag parafraserar men tror nog att jag kommer ganska så nära sanningen. Håll ögonen på den mannen. Han kommer att göra en Dan Eliassonsk raketkarriär. Eller som min välbekante vän Kristofer Hugin så väl sammanfattade det: ”Den gubben verkar ju ha en förkrympt amygdala”.

Sagt och gjort. Om politiskt tillsatta tjänstemän i sossestaten säger att det är lugnt och att regeringen har koll på läget är det värre än vad vi kan föreställa oss. Det vara bara att sätta sig vid köksbordet och göra en lista.

Jag: ”Du jobbar inom vården så jag lämnar till dig att inventera mediciner, handsprit och så vidare”.

K: ”Aj aj kapten. Vad har du med för mat på listan”?

Jag: ”Först och främst tio kilo ris och fem liter matolja”.

K: ”Smaskens. Vad ska vi andra äta då som vill ha människomat”?

Dottern: ”Ska pappa inte äta människomat”?

K: ”Pappa ska äta ris och olja, älskling”.

Dottern: ”Det låter inte så gott”.

Jag: ”Det kommer att vara smaskens när det inte finns något annat att äta”.

Dottern: ”Kan vi inte äta pasta carbonara istället”?

K: ”Lyssna på din dotter nu”.

Jag: ”Bacon, grädde och ägg som går att spara i rumstemperatur och sedan tillagas på ett trangiakök? Visst, jag skriver upp det på listan till jultomten här”.

Dottern: ”Det låter inte direkt som världens bästa julklapp”.

K: ”Bråka inte med pappa nu älskling”.

Jag: ”Det handlar om överlevnad, inte någon champagne och gåslevercamping! Vi måste ha grejer som håller”.

K: ”Fast champagne och gåslever håller väl länge”?

Jag: ”Försök inte nu – du vet mycket väl vad jag menar”.

K: ”Ok, men vi kan väl ha lite goda konserver också”?

Jag: ”Ja det är klart. Tonfisk, makrill, kyckling, corned beef, grönsaker och frukt. Jag löser det”.

Dottern: ”Och lördagsgodis”.

Jag: *mörk blick*

K: ”Vad sa jag om att bråka med pappa”?

Dottern: ”Jamen förlåt då”.

K: ”Du förstår, pappa har blivit Rambo nu älskling”.

Dottern: ”Vem är Hambo”?

Jag: ”Hellre Rambo än Papphammar”!

Dottern: ”Ska du ha en pappershammare”?

Jag: ”Ni kvinntimmer är hopplösa. Ni tar ju inte detta på allvar. Imorgon ska jag köpa mer ammunition i alla fall”.

K: ”Vad i hela friden ska du skjuta på”?

Jag: ”Invasiva arter som försöker komma åt vårt mat- och vattenförråd”.

K: *suck*

Dottern: ”Vad är en invasiv art”?

K: ”Det får du fråga din far SVARA INTE JOHAN”!

Men det ordnade sig hyfsat till sist. K hade en rejäl lista på medicinska förnödenheter och jag hade en likväl diger lista för livsmedel, vattenförvaring och hygienprodukter. Så gav jag och min avgjort bättre hälft oss av till Biltema och ÖoB för storhandling av artiklarna på min lista. På Biltema hittade vi hygienprodukter och vattendunkar. På ÖoB köpte vi maten. Det blev liksom en rätt så rejäl shoppingvagn med käk. Nota bene: detta var på en vardagseftermiddag och det fanns bara kvar tre femkilossäckar med ris. 5-litersdunkarna med matolja var slut. Jag handlar på ÖoB ibland för att bunkra upp med konserver och torrvaror till båten och kunde konstatera att de definitivt hade utökat utbudet och mängden av dessa produkter. Likväl var det tomt lite här och där i hyllorna. Trangiaköken var slut. Om ni inte har varit och handlat ännu: se till att få det gjort. Ett välfyllt förråd är mer än livsmedel och vatten. Det är en huvudkudde som hjälper nattsömnen avsevärt. ”Never caught slipping, never underprepared” som Vinnie Paz rappar i End of days. 

Väl framme vid kassan tittade kassörskan roat på oss och folk i kön tisslade och tasslade. K tyckte att det var pinsamt men jag njöt i fulla drag. Kom inte och knacka på hos mig när ni ätit upp soffkuddarna, plebejer. ”Är det att förbereda sig för coronan” frågade den hyperblonderade medelålders kassörskan med alltför långa kattlika naglar roat. Jag såg henne rakt i ögonen utan att blinka med ett välordnat pokerface och svarade så högt att hela kön hörde: ”Ja. Ja det är det. Nu har vi bara extraammunitionen kvar att köpa”. Du hade kunnat höra en fallande knappnål. 

K hade utvecklingssamtal med mig i bilen på vägen hem. Men det var det värt. För sådant ska man kosta på sig ibland.