Förvirringen på vårdcentralen vittnar om ett samhälle utan styrning

Tilltron till staten och dess förmåga att hantera coronakrisen har fått sig rejäla törnar de senaste veckorna. Det beror inte på ryska troll eller alarmister utan snarare på dem själva. Det riktigt skrämmande är dock om det vi ser bara är toppen på isberget.

Jag vågar hävda att så är fallet och det gör jag dels av erfarenhet, men också av information jag fick mig till livs häromdagen. Det hela kommer från en mycket trovärdig källa med insyn på en specifik vårdcentral i vårt avlånga land. Denna är geografiskt placerad i en av de värst coronadrabbade regionerna men utan att viruset fått spridning i närområdet. De befinner sig alltså litet bakom fronten. Man antar då att olika rutiner och förberedelser görs utifrån riktlinjer från myndigheter. Ack så man bedrar sig.

Tyvärr visar det sig råda total förvirring "bakom kulisserna" och det på grund av olika myndigheters agerande, eller brist på agerande. Läs vidare genom att teckna en prenumeration nedan, de första 7 dagarna bjuder vi på. Är du redan prenumerant? Logga in och läs vidare.

Det stora problemet för verksamheten är att man inte får klara besked från de myndigheter som har som uppgift att ge klara besked. Folkhälsomyndigheten säger en sak, medan Smittskyddsinstitutet säger en annan. Vem av dem ska man lita på? När inte ens "experterna" är överens om hur vårdcentralen ska agera så kommer resultatet bli lite av varje eller inget av något.

Det säger sig självt för vi kan inte förvänta oss att allmänläkaren på golvet, eller distriktssköterskan, ska kliva fram och ta kommandot. Hur skulle de kunna göra det? Så nu sitter de där och försöker göra sitt bästa. Informationen är bristfällig och motsägelsefull. Finns det ens sjukvårdsmateriel så det räcker? Kommer man kunna beställa mer? Det vet man inte. Ingen vet verkar det som.

Därtill kommer bristen på kunskap om viruset i sig. Myndigheterna säger emot varandra i de direktiv som kommer ut. Frustrationen är enorm och osäkerheten nästan förlamande. Visst skulle en mellanchef kunna kliva fram och söka egna vägar tillsammans med andra. Allmänläkare kan försöka finna information hos kollegor i drabbade länder för att försöka förstå hur de ska agera. Men de vet att om de går emot de centrala myndigheterna så är det deras huvuden som ryker.

Vi kan inte skylla på vårdpersonalen och det är viktigt att komma ihåg dagarna framöver. De gör vad de kan med de verktyg de fått. Tyvärr är verktygen undermåliga från start. Annat har inte varit att vänta eftersom det beror på ett systemfel som västerlandet länge marinerats i. Hur ska vi kunna förvänta oss ett resolut agerande av människor och myndigheter som anammat en verklighetsförnekande doktrin?

Minns när Tjernobyl exploderade. In i det längsta hävdade myndigheterna att det som hänt inte hade hänt, och hade något hänt så var det i princip ofarligt. Hur kunde man? Jo, eftersom det var viktigare för regimen att upprätthålla lögnen om kommunismens ofelbarhet, än att rädda liv.

I Sverige idag är det värre än så. Hur ska man annars ta det som statsepidemiologen Anders Tegnell sa till Expressen häromdagen? Utan krusiduller konstaterar han att det är viktigare att upprätthålla jämlikhetsdogmen än det är att stoppa spridningen av coronaviruset. Samma sak kan man fundera kring detta med skolan: folksamlingar med fler än 500 deltagare är förbjudna, men skolor med 500 eller fler elever är det fortsatt tvinande att skicka sina barn till.

Men vad förväntade vi oss? Att upprätthålla den onaturliga och kontrafaktiska vänsterliberala doktrinen är viktigare än allt annat för stat och myndigheter. Sverige är extremt när det kommer till detta och frågan är hur långt det måste gå innan åtgärder vidtas.

I Sverige har vi vår egen katastrofernas konvergens i form av en vänsterliberal konsensus parad med den moderna människans ovilja att ta ansvar. Allt auktoritärt är ju av ondo (utom när det gäller att upprätthålla doktrinen förstås). Ingen kliver fram och pekar med hela handen. Ansvaret är allas, och därför ingens.

Det är i kriser som dugligheten sätts på prov. Liknelsen med äktenskapet får duga här. Kanske tror både maken och hustrun att allt är som det ska, att kärleken och passionen finns där. De tror de drar åt samma håll. Men så slår krisen till och snart nog visar det sig att de levt i en lögn. Inför prövningen krackelerar fasaden och bakom den fanns inget alls.

Det är vad vårt samhälle går igenom i detta nu. Och det är inte första gången. Under "flykting"-krisen 2015 såg vi något liknande. Den gången lyckades man hålla samman det hela, men det var på håret. Det är möjligt att man lyckas denna gång också. Allt beror på vad som sker de närmaste veckorna. Illavarslande är det dock att doktrinen är det grundläggande, inte människors väl och ve.

Ett annat exempel från de senaste åren bevisar detta, om någon nu fortsatt tvekar. För inte så länge sedan föreslog regeringen en lag som skulle göra det möjligt för barn (omyndiga) att byta kön utan föräldrarnas medgivande. Det var doktrinen, inte omtanken om människan, som drev fram denna galenskap. Doktrinen framför allt går igen i de öppna gränsernas politik, i feminismen – ja listan kan göras lång.

Kvar "på golvet" i verkligheten finns vi , som kommer att betala priset. Ska man vara sådan så kan man förvisso finna tröst i att ett virus i vart fall inte kan stoppas av de säkerhetsarrangemang som makten ordnat för att själv slippa konsekvenserna av sin politik. Men lejonparten av bekymren som väntar kommer läggas på vanligt folks axlar.

Kvar sitter frustrerad sjukvårdspersonal på vårdcentraler och sjukhus runt om i Sverige, utan någon möjlighet att göra det jobb de brinner för, på grund av att doktrinen har företräde. De vet vad som väntar och de vet att de kommer tvingas möta människor till vilka de kanske inte kan ge vare sig svar eller vård.

Det viktiga är ju, trots allt, jämlikheten.

Förvirringen på vårdcentralen vittnar om ett samhälle utan styrning

Sats stänger ned alla sina gym i Norden

Sverige vaknar #139: Coronaviruset stänger ned världen

Ännu mer från Svegot

Insnöade tagningar på heta ämnen

Muharrem Demirok misshandlad av skinnskallar

När polisen blir förövare

Problemet med yttrandefriheten på nätet

Senaste programmen

Efter Polen: Om kulturarv, Trump och svenska bananministrar

Eftervalsanalys: Donald Trump blir president, vad händer nu?

Ur arkivet: Om Gustav Adolf den store

Massinvandringen är ett sprintlopp mot avgrunden

Befolkningskris och beljugna förfäder

Judisk-kristna vadå? Teodorescus dumheter skärskådade

Ur akrivet: Vad är kristen sionism?

Lärarkåren blev kriminellt gäng och Trump blev Hitler

En svensk framtid kan aldrig vara röd

Ras, rasism och antirasism

Politikerföraktet är för lågt i Sverige

Den stora generationsdebatten: Boomers och feminiseringen av samhället

Åsiktskorridor och avtrubbning: Har svenskarna vant sig vid våldet?

Att ljuga och stjäla som en socialdemokrat

Vad väntar i framtiden och är du förberedd?

Om Dagens Svegot

Kontakt