Öppna gränser var en riktigt dum idé – kan vi enas om det nu?

Jag vill minnas att det var en Chesterton – antagligen G.K. Chesterton – som för att försöka förklara vikten av traditionen, även när den verkade obegriplig, hade en bra liknelse. Jag kommer inte ihåg liknelsen annat än dess huvuddrag. Jag kan inte mäta mig med honom, men poängen kommer nog gå fram.

Du ärver ett hus långt ute på landsbygden från en dittills okänd släkting. Med familjen i släptåg åker du dit och finner en vacker släktgård med boningshus, lador, bodar och garage. Runt hela gården finns ett avancerat stängsel som avgjort är fult. Ganska omgående bestämmer du dig för att stängslet och den låsta grinden ska bort. Varför inte, vad finns det att stänga ute i en svensk idyll? Grannarna verkar ju fullt normala och inte heller de har någon aning om varför stängslet finns där.

Sagt och gjort. Stängslet rivs och du känner dig befriad när de sista resterna transporteras bort. Tråkigt nog visade det sig att det just den natten har gått 233 år sedan de vansinniga demonbestarna från träsket senast krävde sina offer i form av din familj. Medan ni slits i stycken av demonbestarna så inser du varför stängslet stod där det stod.

Som du förstår är stängslet traditionen. Bara för att vi i vår tid kanske inte förstår varför något är på ett visst sätt, så betyder det inte att det inte är till det bästa. All progressiv omdaning av samhället (oftast genomförd ovanifrån) rusar åstad utan att tänka sig för. Den nationalistiska förändringen är mer som den konservativa; den ska ske försiktigt och organiskt.

Betänk detta med gränskontroller. Efter andra världskriget tog det fart på allvar med EG/EU-projektet som har som slutmål att utradera nationsgränserna i Europa. På samma sätt såg man i USA till att tvinga samman delstaterna under en federal regim efter ett blodigt inbördeskrig (mellan 1861 till 1865). Men detta med imperier är ingen ny idé, vilket varje student av historien vet.

Men förutom ”elitens” förhoppningar och planer så har många tillhörande skaran av ”vanligt folk” också kommit att anamma idén om en enad värld utan gränser där nationalismen är ett gift … ja ni vet hur det har låtit. Världen ska vara enad, handeln ska vara fri, man ska resa överallt, blanda sig på alla sätt som är möjliga. Det finns ingen hejd. Eller, det fanns ingen hejd.

Inget väcker upp en person bättre än en lagom hård torpare. Det är gammal visdom. Kanske är coronaviruset precis vad som behövs om vi ser på det hela i ett längre perspektiv. Lägg undan oron för dig själv och dina nära och kära ett tag, det blir då enklare att ta till sig resonemanget.

Vi nationalister har envist och högljutt förklarat att globaliseringen är ett hot. Våra föregångare sa nej till urbanisering och vi har fortsatt stå upp för landsbygden. Vi sa ifrån när försvaret skulle läggas ner; när beredskapslagren tömdes; när industrier flyttades utomlands; när småjordbruken ett efter ett försvann; när kommunerna tvingades till upphandlingar som omfattar hela EU för att hitta det billigaste; när on-time delivery blev handelns strategi. Kritiken mot oss var inte nådig då.

Vi sa också ifrån när makten gav sig den på att genomföra de största folkförflyttningar som världen skådat. Miljoner och åter miljoner människor skulle omlokaliseras, från u-länder till väst framförallt. Vi ryste och röt när ”öppna gränser” blev modeordet. Och återigen fick vi utstå etablissemangets vrede.

Men vi visste något de inte visste: stängslet fanns där av ett skäl. En nation som är homogen, som ser till att kunna stå stadig även om omvärlden gungar, som håller ordning på finanserna och inte sätter sig i bankmaffians knän, som är sin egen nation, som håller gränserna – en sådan nation slipper mycket elände. Överför det till en familj så är det ännu tydligare.

Men inget vi sa verkade nå fram, förrän flyktingkrisen för några år sedan slog till på allvar. Då började till och med de trögtänkta se klarare. Och nu knackar corona (eller SARS-CoV-2 som är dess födelsenamn) på dörren och globalismen faller som ett korthus framför våra ögon.

Alla inser att det vore bra med en inhemsk produktion av viktiga varor och mediciner; det här med nödlager vore ju fint också; kanske småjordburk från norr till söder hade varit något? En sammanhållen befolkning (homogen) med folkgemenskapen inpräntad i dem hade inte heller skadat. Eller gränser som stängdes ett tag.

Det vi fick var globalismens misslyckande och den liberala demokratins kraftlöshet i all sin fulhet. Land efter land begriper det och försöker nu göra om och göra rätt. Inte Sverige, inte ännu. Men vi är på väg dit. Till och med regeringen börjar förstå det. Du tror väl inte att det var en slump att man här om dagen stod inför pressen med svenska flaggor som fond? Inte en enda EU-flagga fanns synlig. Och på kavajerna satt prydliga svenska flaggor där annars röda rosor eller maskrosor brukar sitta. Inte för inte försökte Löfven tilltala det patriotiska inom oss.

När krisen kommer blir nationalismen det vi söker oss till. Vi inser att de enda som egentligen bryr sig om oss är vi själva … och att vi till sist kanske tvingas möta stormen helt ensamma. Hade vi varit en homogen svensk nation så hade det gått. I det mångkulturella AB Sverige vete tusan.

Kommer coronaviruset vara den förlösande katastrofen som binder oss samman igen? Kanske är det spiken i kistan för alla som företrätt de ideologier, filosofier och idéer som är contra naturam. Om så är det ett pris värt att betala på lång sikt. Ja, jag är helt allvarlig. Vår tradition finns inom oss instinktivt, men de har fått lager efter lager av irrläror över sig. När stormen drar fram får vi hoppas – och sträva efter – att dessa lager ett efter ett dras av.

Vi har önskat och hoppats att saker och ting skulle lösa sig utan att det behövde kosta för mycket för folk. Varje sjuk och avliden är en ofattbar mänsklig tragedi (ännu värre när vi inser att det inte behövt gå så illa). Men enskilda tragedier är inget som naturens järnhårda lagar tar hänsyn till. För henne finns bara att göra det rätta, eller det som är fel. Och gör du fel så får du lida konsekvenserna. Europa lider i detta nu. Låt oss göra det rätta framledes.