Gränsen stängs, nästan

De orden har ett flertal gånger visat sig vara helt fel. Än en gång tvingas den socialdemokratiska och feministiska regeringen stänga gränsen till Sverige. Men bara sådär lagom och alldeles precis försent. Nu är det inte på grund av att folk ryter ifrån det när kommer in lycksökare från tredje världen vilka totalt raserar den lilla spillra av välfärdsstat som finns kvar. Utan nu tvingas socialdemokraterna stänga gränsen för att, ja vadå?

Endast efter att Europeiska rådets och EU-kommissionens uppmaningar till Sverige att stänga våra gränser så valde regeringen att stänga gränserna. Endast efter att storebror i Bryssel sagt åt pajasarna i regeringen så lyssnade dem. Att tusentals och åter tusentals svenskar fullkomligt skrikit sig hesa i sociala medier att gränsen måste stängas för att förhindra coronaviruset gav man blanka fan i.

Men nu äntligen, efter att det knappt finns länder som inte har smittade, då väljer regeringen att ta till denna drastiska metod. Att stänga gränsen för att hindra smittspridning? Förstå mig rätt nu, en stängd gräns i nuläget är positivt. Men det skulle skett för flera veckor sedan. Hade gränsen varit stängd och personer som varit i riskområden hälsoundersökts vid hemkomst, eller ännu hellre, innan de steg på planet tillbaka till Sverige, då hade det varit än effektivare.

En stängd gräns kanske inte hade inneburit att att vi hade undgått coronavirusets framfart, men det hade gett vår slaktade sjukvård lite mer tid att förbereda sig. Vi hade sannolikt haft mer tid att förbereda hela samhällsapparaten för en pandemi. Men på vanligt socialdemokratiskt manér så gjorde man ingenting först, för att sedan göra lite, och nu lite mer när man inser att det finns ytterst lite man kan göra för att hindra smittspridningen. Detta är vad folk länge har varnat för.

Under tisdagskvällen kom som sagt nyheten att regeringen stänger gränsen. Visserligen en god åtgärd, men i nuläget hade det troligtvis varit effektivare om regeringen stängde igen truten på Anders Tegnell. För han, folkhälsomyndigheten och regeringens beslut har lett oss till detta. Och var kommer det att sluta? Gränsen kommer inte innebära varken murar eller taggtråd, utan man gör klart att de med svenskt medborgarskap och uppehållstillstånd kommer kunna resa ”hem” och att de som arbetar med transporter kommer kunna röra sig in i landet. Hur det kommer att fungera med asylsökanden är i nuläget ett frågetecken. En vild gissning är att de kommer hävda att ”asylrätten” måste respekteras även om det innebär en risk att flera tusen svenska pensionärer dör.

I dessa otroligt oroliga och rent ut sagt farliga tider så visar regeringen gång på gång att de inte är kapabla att styra. Det är knappt att de klarar av styrandes konst i normaltillstånd när svensk ekonomi spelar som ett självspelande piano. Det har blinkat varningslampor högt som lågt, natt som dag. Ändå har regeringen låtsats som ingenting och inte tagit tag i problemen på riktigt.

En nästan stängd gräns är en bit på vägen. Men snart får vi, folket, ta och stänga regeringen. För detta är ingen lek med pensioner, arbeten eller föräldradagar. De leker med våra liv.