Prata bara på – man vet aldrig hur bra det kan sluta

”Jodå här rullar det på, på denna arbetsplats jobbar vi hela tiden och har mycket att göra. ”Mitt i coronavirustiden finns det företag som har fullt upp och inget avbrott, än så länge. Gymnasieelever är visserligen genom politiskt beslut hemma då deras skolor är stängda, och då förmodar vi att flitens lampa brinner där de studerar hemmavid så att föräldrarna lugna och trygga kan vara på sina arbeten. Hjulen måste rulla.

Men. Det är blir långt värre ifall grundskolan stänger ner, och för familjer med låg och mellanstadiebarn finns det oftast endast ett alternativ och det är att stanna hemma, tillsammans. Om inte förr så kommer vi att märka av att nästan inget fungerar som tidigare: ”räkna med att det kommer att märkas”, sa en ung man på den firma som jag hade bokat tid med. Sen blev det samtal om ifall vårt land har en beredskapsplan vid kris.

Framför mig hade jag en frände. Ibland är det en himla tur att man skippar väder och vindprat utan går rakt på. Coronavirus löser mången svensks tungband, det är liksom bara att höra efter hur personen man har framför sig mår och då vet mottagaren att det är en fråga som ställs på riktigt, det är kris nu. Det är kris i konungariket Sverige och vi flamsar inte till det med plattityder och ovidkommande grejer längre, det är allvar nu. Jag märker att svaren vi får är ärligare. Vi har behov av att ”prata av oss”

Rätt som det är finner man sig prata om väldigt viktiga grejer med en person som man inte känner men som man märker befinner sig på samma våglängd, eller kanske kalla det istället för att stå på samma sida. Nej, beredskapen är inte god, i alla fall inte från statens sida. Makten har avvecklat både överlevnadsplaner samt material för att bistå folket i läge av kris. Vi som individer och familjer måste själv se om vårt ”hus”. Först familjen, sen grannen (om det är en god granne). Det är som europeiska gemenskapen, först nationen, sedan grannen. Hur svårt kan det vara.

Hur som, vi var rörande överens om att de styrande i vårt land är djupt orättvisa mot det egna folket, man prioriterar och ger bort till främlingar och nu står vi där som andra klassens medborgare i vårt eget land. Den unga mannen var en klok man då han såg och insåg mycket som andra ännu inte har förstått, han såg BRÅs undanhållande av viktig fakta, han såg försvarets nedmontering och en himla massa annat. Vårt samtal bubblade på i hast då vi båda hade mycket att berätta om, om livet inte minst. ”Jag brukar säga, jag är inte rasist, jag är realist” sa han. Såklart, sa jag och jag har aldrig hört talas om något annat land än Sverige som favoriserar utlänningar, vilket främmande land skulle prioritera svenskar framför sitt eget folk? Inget.

Nationella måste i detta gå samman, vi måste stötta och hjälpa varandra. ”Har du hört talas om föreningen Det fria Sverige?” frågade jag, det hade han inte gjort men hans blick blev nyfiken, och glad. Och vilken tur och sammanträffande att jag hade en bunke med föreningens visitkort i kappfickan. Han fick två visitkort och sa glatt att han skulle gå in på hemsidan och leta sig fram till Svegot, och kanske ikväll lyssna på ”Stabsläge”, samt läsa krönikor. Jo jag berättade att jag skrev krönikor för föreningen och var med och sände podd. ”Å så häftigt” sa han, ”jag ska lyssna”.

Så kan det gå när man vågar prata med varandra och reaktionen jag kunde utläsa hos denna man var att han med all säkerhet förstod nyttan med likasinnade. Jag kan ge mig tusan på att ännu en skåning sällat sig till den nationella rörelsen, föreningen av svenskar för svenskar.