Hur länge kommer världen hålla stängt?

Att besluta om en gränsstängning är ingen lätt sak. Har man byggt upp ett samhälle – en värld – på globalismens grund så är stängda gränser inte bara ett allvarligt problem för försörjningslinjerna, det är ett ideologiskt misslyckande av rang.

Men det är inte heller enkelt att öppna gränserna när de väl har stängts. Det är lite som att själv vara sjuk men vilja gå och träna. Man vet inte riktigt när det är säkert, men man vet att om man kör igång för tidigt så kommer sjukdomen tillbaka (med hämnd i åtanke).

Antagligen kommer ekonomin till sist tvinga länder att återgå till det normala, oavsett konsekvenserna. Man kommer hålla tummarna att folk blivit immuna eller att viruset blivit snällare. Det brukar ju vara så, tänker man. Sedan får man se hur det slutar.

Men vi vet inte.

I Tjeckien säger chefen för krishanteringen att det kan ta upp till två år innan gränserna öppnas och saker går tillbaka till det normala. Allt beror på hur Europa klarar sig och Roman Prymula, chefen i fråga, tror det går illa på många ställen.

Också Tjeckiens hälsominister Adam Vojtěch är inne på samma linje. Det viktiga, enligt honom, är att begränsa resandet från länder som drabbats hårt av viruset så att de inte tar med sig en andra eller tredje våg in i landet om ett år eller två.

Tjeckerna kan ta hand om 15 000 fall, men det är gränsen. Förhoppningsvis kan de hålla nere siffrorna till 10 000, säger ministern.

Två års stänga gränser förutspår tjeckerna alltså. Om det blir så återstår att se, men de verkar ta det säkra före det osäkra. Visst, varor tillåts transporteras och de lär fortsätta göra det, även om det blir lite knöligare än det var tidigare då gränsövergångarna i princip var osynliga. Det är för människorna det blir jobbigt.

Lika bra det kanske? I grund och botten har detta resande fram och tillbaka över världen inte varit bra. Inte för planeten och inte för människorna. De mest avlägsna platserna har blivit tillgängliga och kommersialiserade. Weekend i New York, onsdagsfika i Berlin och en croissant i Paris på tisdagen. Magin försvinner när överflödet tar över.

Nu får vi stanna hemma, i två år kanske. Hemmasemester är inte illa det och kanske får vi se en boom inom svensk inhemsk turism? Det vore fantastiskt. Det finns mycket att se i Sverige och svenskarna behöver lära känna sitt land och sitt folk.

Det kommer inte gå någon nöd på oss, även om världen håller stängt ett år eller två.