Än en gång har Töreboda kommun avböjt föreningen Det fria Sveriges försök att ge tillbaka till samhället. Kommunen har inte råd att satsa i Älgarås, men de har råd att tacka nej tydligen. Annat har de råd med också, men inte om det är till gagn för befolkningen som helhet verkar det som.
När vi – Det fria Sverige – erbjöd Töreboda kommun att skänka ett utegym att placera centralt i Älgarås (och i skänka ingår inköp, markarbete, montering och underhåll) valde vi medvetet att be om mark att använda en bra bit bort från Svenskarnas hus. Varför? För att vi ville att alla skulle kunna använda det. Visst hade vi kunnat sätta upp det på vår egna mark, men det hade inte varit rätt. Ett annat skäl var att gymmet skulle ligga nära äldreboendet i Älgarås, så att de boende där skulle ha nära. Slutligen ville vi placera det på vägen till och från skolan, vilket skulle göra så att barnen fick något att klänga på (med tanke på avsaknaden av lekplatser i Älgarås).
Men icke. Kommunen kunde inte tacka ja och därmed visade de – igen – att de inte har invånarnas bästa för ögonen. Värdegrunden – pk-doktrinen – är viktigare. I sitt beslut skriver kommunstyrelsen:
”Det fria Sverige delar inte de grundläggande värderingarna i Töreboda kommuns värdegrund. Det finns därmed inte några förutsättningar för ett samarbete mellan Töreboda kommun och föreningen Det fria Sverige.”
Huruvida någon av ledamöterna röstade annorlunda vet jag inte. Men uppenbart är att Kommunstyrelsens ordförande, moderaten Bengt Sjöberg, och övriga vänsterpartier alla skriver under på den vänsterliberala värdegrunden.
Jag skulle kunna ta upp hur de själva bryter mot den, genom att motarbeta punkten om att kommunen ”välkomnar alla som vill bo, leva och verka i Töreboda kommun” med tanke på att föreningens förtrogna i kommunhuset berättat om hur ledamöter diskuterat hur man ska kunna ”få bort DFS från kommunen”. Men jag lämnar detta därhän eftersom hederlighet inte har med detta att göra.
För Töreboda kommun är det viktigare att upprätthålla doktrinen än att göra det bättre för invånarna. Sjaskiga transitboenden för Migrationsverket, med en standard som är undermålig på alla sätt och vis, huserar man. Något effektivt arbete mot droger och alkohol kan man inte prestera. Älgarås, som ligger i utkanten av kommunen bryr man sig inte mycket om (annat än när det ska sättas käppar i hjulen för Det fria Sverige). Mångfald, ”ensamkommande” och annat har man råd med genom att beskatta invånarna. Att ge något tillbaka är det inte tal om, då är budgeten ansträngd. Och om någon som de bedömer inte håller med om ”värdegrunden” vill göra något, då säger man nej.
Och inte är det första gången heller. Senaste var när föreningen satte upp lappar i Älgarås och erbjöd hjälp till äldre och personer tillhörande riskgruppen för Covid-19 att handla. Då skickade kommunen ut sina anställda för att riva ner lapparna och ge oss en åthutning för att vi bröt mot kommunens regler om affischering. Därefter lanserade de en egen hjälptjänst, som bara omfattade den som hade hemtjänst.
Kommunen bryr sig inte nämnvärt om svenskarna i Töreboda kommun, i alla fall inte om de måste välja.
Som boende i Töreboda kommun blir jag besviken och lite ledsen. Boende i Älgarås har fått mig och min familj — och föreningen — att kännas oss välkomna. Jag vill ge tillbaka. Jag ville kunna gå till utegymmet och träffa andra, träna och prata – ta med en termos med kaffe och ha det bra.
Så blir det inte. Kommunen har inte råd att investera i Älgarås – de bryr sig inte – och de låter inte oss göra det. Men jag känner mig också än mer motiverad att kämpa på. Vi har fler idéer och det var inte sista gången kommunen hörde av oss.
Visst kan vi använda vår egen tomt, men det vill vi inte. Det som vi erbjuder kommunen ska komma alla i samhället till gagn, inte bara de som vill komma till Svenskarnas hus. Men med tanke på att Töreboda kommun om och om igen visar att de inte bryr sig, så får vi väl på sikt ställa in oss på att ta över kommunfullmäktige istället.