Under den senaste tiden har vi sett regeringen begära ökad makt för att bekämpa coronapandemin. Det är inget att förvånas över. Inte heller borde de fått det.
Så fick regeringen mer makt. Detta ska på något magiskt sätt hindra coronaviruset som politikerna släppte in i Sverige. Det är snudd på att jag faktiskt beundrar de styrande ibland. Man hävdade från staten och Folkhälsomyndighetens håll att risken var minimal för att Sverige och svenskarna skulle utsättas för coronaviruset/Covid-19. Man lät plan flyga in från riskområden, struntade att kontrollera de resande och tyckte att svenskarna skulle gå till jobbet som vanligt.
Nu är viruset och en stundande ekonomisk kris här. Den globalistiska agendan kunde uppenbarligen inte hantera coronaviruset som kom från djurmarknaden i Wuhan. Nu gapar de goda demokraterna om att inskränka demokratin själv för, ja vadå?
Demokratins inbyggda självklarheter och dumheter
I tider av kris är det inte speciellt iögonfallande eller ens spektakulärt att stater behöver extra medel för att säkra sina befolkningar och sina nationers existens. Medel som inte finns i fredstid och som ger ett visst handlingsutrymme för staten. Tuffa tider kräver hårda tag. Ingenting konstigt med det egentligen. Däremot är Europas stater och Sverige uppbyggda enligt en princip kring ansvarslöshet, där ingen kan ta några raka beslut. Allt ska gå igenom olika instanser, utskott och myndigheter. Därigenom blir beslutsfattandet trögt och tidskrävande. Medlen för direkt handling av staten är redan bortplockade i det demokratiska systemet.
Fördelen med detta ineffektiva sätt att styra är att staten inte blir totalt tyrannisk. Folket får insyn hur beslut blir till, och har i den bästa av världar tid att säga sitt. Genom sin långa väg genom byråkratin ges det faktiskt en viss transparens. För vi vill ha koll, vi vill ha transparens för att se vad den här svenskfientliga staten faktiskt sysslar med. Den är knappast till för att svenskarna ska vara herrar i sitt eget hus. Man har gladeligen sålt av våra gemensamma tillgångar, beskattat oss oerhört hårt och lagt makten så långt ifrån vanligt folk man kan. Tills nu.
Det är tack vare, inte trots, den parlamentariska demokratins inbyggda tröghet (dumhet) att Sverige AB inte har fallit djupare ned i en socialdemokratisk diktatur. Går förslaget igenom, riskerar svenskens relativa frihet att förminskas än mer. Tack vare den trögheten har inte statens makt över svenskarna blivit total och det har krävts en debatt för att få igenom förslag. Detta har i princip hindrat politrukerna att komma med för radikala förslag.
Friheten måste försvaras
Nej, jag är knappast en anhängare av den parlamentariska demokratin vi har i Sverige idag. Den är ineffektiv, farlig, ansvarslös, baserad på känslor, byggd kring en koloss av byråkrati och styrd kort och gott av idioter. Men, och det är ett stort men, vi kan inte kasta bort de små glimtarna av relativ frihet vi har för att låta idioterna i regering och riksdag bli mer auktoritära. Visserligen kan det vara fullkomligt logiskt i dessa kristider. Problemet med att ge den här staten mer makt att kontrollera svenskarna torde vara värre än vilken pandemi eller kris som än må komma.
De styrande är vägrar fortfarande erkänna att mångkulturen innebär lidande, kostnader och död för svenskarna. De styrande var knappt villiga att tala högt om när att man skrev in EU-medlemskapet och mångkulturen i grundlagen. De styrande har aldrig sagt sanningen till folket i avgörande frågor! Det ligger helt enkelt inte i deras intresse att folket får tillgång till den informationen.
Auktoritet eller maktfullkomligt sosseri?
Att ge en stat som redan undanhåller viktig information, som redan tar helt vansinniga beslut som påverkar det svenska folket negativt, mer makt, är att de facto ge bort sin frihet. Att ge Stefan Löfven och hans socialdemokrater lagliga medel som inskränker svenskarnas privata sfär än mer, kan vara lockande i virustider. Problemet är att staten inte frivilligt kommer ge ifrån sig den makt de fått på helt laglig väg. För är det någonting den svenska historien lärt oss är det att statens intrång i svenskarnas liv har ökat med åren. Det har varit självklart sedan urminnes tider att makten alltid strävar efter mer makt. Lika självklart har det varit för svenskarna hålla värn mot utländska fogdar och den egna statens övertramp.
Den lilla opposition som finns i Sveriges riksdag i form av Sverigedemokraterna lade sig platt för förslaget att ge regeringen mer makt. Det parti som var tänkt att vara olikt alla andra, som skulle värna svenskarnas och dess intressen hejar nu gladeligen på för att staten som motarbetar allt svenskt, ska få mer makt.
Att vilja ha auktoritet hos en stat som värnar om nation och folk är en sak. Att ge bort den lilla frihet man har till ljugande, maktkåta socialdemokrater är någonting annat.