Det där med dagar…

Jomen ibland blir det extra pinsamt. Jag är bevisligen inte alls så bra kommunikatör som jag har fått för mig. Koskenkorva skulle vara med idag och inget annat. Jag var övertygad om att det var imorgon och inget annat. Så när jag satt och pratade med Klaus (i studion!) i godan ro så påminde Koskenkorva mig om detta faktum. Jag skrev ”NEJ” upprepade gånger. Jag är ju (tyvärr) rätt vad vid att schemat kör ihop sig, krockar och sprängs. Oftast är det faktiskt inte ens mitt fel. Så var det dock denna gången. Men det var inte så mycket mer att göra än att köra ut Klaus ur studion och plocka in Koskenkorva. Det blev precis lika bra som jag tänkt. Att Koskenkorva är singel är generellt ett misslyckande för mänskligheten. Han är öppen, ärlig, rak och modig. Modig på flera sätt. Och han har ett finskt och krasst sätt att se på självförbättring, precis som jag. Det är bara att göra, för att må bättre.

Så det blev mycket prat och kyla och fett och kolhydrater, om att man är sin egen värsta fiende och att det inte behöver vara så. Du kan istället vara din egna bästa vän, den som ser till att du mår så bra som möjligt. Det låter ju inte direkt orimligt.

En fin avslutning på det hela var att ha med Jalle som fick lära lite poesi för mig och lyssnarna. Jag kände mig väl inte direkt supervass när jag försökte tolka dikterna. Men kanske var jag för smart? Jag tyckte Jalle sa något sådant. Bäst jag håller fast vid det, för jag ska vara min egna bästa vän.